SUS behöver nya lokaler.  Men att bygga ett helt nytt sjukhus på Smörlyckan är ohållbart såväl ekonomiskt som socialt och ekologiskt. Kommunens utgifter för beredskap, skola och äldreomsorg med mera lär öka rejält. Beslut om mycket stora kostnader för att dra om spårvägen är oansvarigt. Lunds andel av spårvägsbygget var 892 miljoner. S+M-styret verkar ha glömt att en förutsättning för att dåvarande kommunfullmäktige skulle säga ja till denna stora summa var att det fanns stadsmiljöavtal och Sverigeförhandling som bidrog med 373 miljoner. Tidöregeringen har tagit bort dessa statsanslag. Lunds skattebetalare får själva stå för de hundratals miljoner en spårvägsomläggning kostar.

Att rycka undan mattan för det nav för integration som Smörlyckan utgör är socialt oansvarigt. När barn och ungdomar löper allt större risk att hamna i osunda miljöer borde det vara självklart att slå vakt om sunda fritidsaktiviteter som fungerar. Det är naivt att planera för ersättning av Smörlyckan med ett antal utspridda fotbollsplaner och tro att klubbverksamheten ska fortgå som tidigare. Resursstarka familjer skjutsar barn i bil. Men barn från andra förhållanden behöver kunna gå eller cykla till idrotten.

Lunds kommun och Region Skåne borde utgå från Bygg- och anläggningssektorn nya färdplan för fossilfrihet. Denna plan pekar ut en strategi för cirkulära resursflöden och effektiv resursanvändning. Att tänka om är steg ett. Sedan kommer optimerat nyttjande av befintliga byggnader, förlängd livslängd genom underhåll, komplettering av byggnader och anläggningar för att möta nya behov. I sista hand byggs nytt. Utnyttja den befintliga spårvägen för de nya sjukhusbyggnader som behöver byggas. Då minimeras kostnader och klimatpåverkan. Och Smörlyckan kan fortsätta vara centrum för folkhälsa och integration.