Den stora vattenläckan i Lund den 9 januari och västra Ringsjöns pågående översvämning visar hur sårbar dagens hantering av dricksvatten och avlopp är.

Det är bra att VA-Syd:s företrädare Magdalena Beck (S) och Lars Leonardsson (M) påtalar vikten av höjda ambitioner (Aktuella frågor 31/12 2023). Men eftersom de summor som finns att tillgå är begränsade bör planerna på nedläggning av Källby reningsverk i sydvästra Lund skrinläggas så att det nuvarande VA-nätet kan säkras.

Att rusta upp den befintliga avloppsreningen i Lund är avsevärt billigare än att dra ledningar till ett nytt reningsverk vare sig det ligger i Malmö eller Lomma.

Att lägga ner Källby reningsverk och leda avloppsvattnet till kusten ökar risken för att vattenreningen slås ut när vattennivåerna i Öresund stiger. Riskerna med havsnivåhöjning och kraftiga stormar gör att bebyggelse under tre meter över havet i Skånes kustnära lägen på genomsläppliga jordar är olämplig.

Precis som Magdalena Beck och Lars Leonardsson påtalar saknas det pengar till planerat underhåll av rörledningarna. Med nuvarande takt beräknas det ta 200 år, något som är högst oansvarigt. De akuta skador som uppstår leder till mycket större kostnader jämfört med underhåll som kan förhindra skador.

Höjda ambitioner måste kombineras med aktuell kunskap om vad som är kostnadseffektiva åtgärder. De rörledningar som byggdes för länge sedan är inte dimensionerade för de väderomslag och andra påfrestningar som det förändrade klimatet medför.

Konsekvenserna av de skyfall som drabbade Zürich 2007 ledde till en ändrad syn på hur dagvatten ska hanteras. Gamla kartor som visade var det tidigare fanns bäckar blev underlag för en omvandling från kulverterade system till öppna vattenvägar. Utrymme för de återskapade bäckarna fanns eftersom staden sedan länge valt att prioritera kollektivtrafik framför bilar.

Naturbaserad klimatomställning innebär att den asfalterade ytan i städerna krymps så att det blir plats för en öppen regnvattenhantering i form av bäckar, kanaler, dammar, träd och annan växtlighet. Naturbaserade lösningar ökar förmågan att hantera både torka och översvämning. Samtidigt minskas det avloppsvatten som måste renas i ett reningsverk. Att lösa problem där de uppstår är oftast det mest effektiva.

Nya metoder för att separera och ta hand om läkemedelsrester, fosfor och andra substanser utvecklas i snabb takt. Att investera i moderna lokala kretsloppslösningar som Oceanhamnen i Helsingborg och reningsverket i Simrishamn bidrar till innovativ kunskapsutveckling.

Trots att effekterna av det förändrade klimatet blir allt påtagligare fortsätter många kommuner att göra planer och bevilja bygglov på tomter som riskerar att översvämmas. Det gör att grönytor som behövs för infiltration av vatten försvinner.

En tidigare statlig klimat- och sårbarhetsutredning föreslog en fördubbling av preskriptionstiden för kommunernas ansvar i samband med skador till följd av att risker för översvämningar, ras, skred och erosion i planarbetet inte hade beaktats tillräckligt. Det är ett förslag som bör genomföras. Samhällets skydd för enskilda behöver stärkas och kommunpolitiker behöver få starkare motiv för att sätta klimatanpassning framför kortsiktig markexploatering.

I takt med försök att torka upp och reparera uppstår frågan om vart räkningarna ska skickas. Ett vanligt svar från kommunerna till dem som drabbas av översvämmade källare är att göra upp med sina försäkringsbolag. Försäkringsbolagen skulle med fog kunna hävda att många väderrelaterade översvämningsskador knappast är oförutsedda händelser, vilket är vad försäkringar vanligtvis ska täcka. Räkningar och ansvar bollas runt. Det måste bli slut på detta sandlådebeteende där alla skyller på alla och ingen vill ta ansvar för att genomföra det som behövs för att minska konsekvenserna av den pågående klimatförändringen.

Att säkra dricksvatten och fungerade VA-system bör rimligen vara en del av den förhöjda beredskap som regeringen har aviserat.

Höjd ambition måste innefatta såväl bättre underhåll av befintliga VA-system och moderna kretsloppslösningar som naturbaserad klimatanpassning i ytläge.

Utan klimatsäkring av bebyggd miljö lär fastighetsägarna sitta med Svarte-Petter även nästa gång det blir översvämning.