Blogg: Karin Svensson Smith
Skugga Skugga Skugga
Skugga


STARTSIDA    OM KARIN    RIKSDAGEN    KOMMUN    DEBATT    VIDEO    PUBLIKATIONER




Karin har skrivit ett kapitel i boken (PM):
Den hållbara stadens utveckling (pdf).
Publicerad 6. juli 2022
Karin Svensson Smith sammankallande Klimatnätverket
Carl Ståhle sammankallande beräkningsgruppen Klimatnätverket
Sebastian Silva Leander beräkningsansvarig Klimatfärdplanen
Lorentz Tovatt Riksdagsledamot och klimatpolitisk talesperson Miljöpartiet
Linus Lakso Ordförande för Miljöpartiets partistyrelse
Pär Holmgren EU parlamentariker
Markus Barnevik Olsson Gröna Studenter, klimatpolitisk talesperson
Erik Wahlström Grön ungdom, klimatpolitisk talesperson

Utskriftvänlig
Tiden för Sveriges klimatmål är knapp
Klimatdebatten har nått en ny lägstanivå. Parti efter parti kommer undan med en politik som är verkningslös eller i många fall ökar utsläppen, skriver företrädare för Miljöpartiet.

Alla partier förutom Sverigedemokraterna står bakom Parisavtalet. Men det är bara Miljöpartiet som över huvudtaget har ett intresse av att leva upp till det. Tillsammans med experter, har vi räknat på vår politik och kan nu presentera en uttömmande plan för hur Sverige ska nå nollutsläpp 2035 och vara i linje med Parisavtalet. Nu behöver fler partier ställas till svars. Vad är er plan?

Stad efter stad. Land efter land. Kontinent efter kontinent. Det går knappt en dag utan att media rapporterar om nya värmerekord världen över. Om hur vår värld värms upp i en allt snabbare takt. Om hur klimatet förändrar samhällen och hela länder till obeboeliga. Om hur många människor som kommer att tvingas på flykt i krisernas spår.

Samtidigt ökar Sveriges utsläpp. Igen. Samtidigt haglar förslagen i Sveriges riksdag från övriga partier, som alla skulle öka utsläppen. Igen. Det är en monumental underdrift att hävda att politiken i dag misslyckas med att möta klimatnödläget. Partier från höger till vänster går nu till val på att drastiskt både öka Sveriges utsläpp, och subventionerna av fossila bränslen. Avsaknaden av krisinsikt är både smärtsamt talande, och fullständigt livsfarlig.

Men problemet är inte avsaknad av lösningar. Myndigheter, företag, forskare och organisationer har under många årtionden jobbat med att ta fram lösningar, teknik och strategier för att stoppa klimatförändringarna. Tack vare denna heroiska arbetsinsats vet vi i dag tillräckligt för att börja ställa om våra samhällen. Vi borde kunna kavla upp ärmarna och bara börja arbeta. Börja genomföra den politik som krävs för att möta denna kris, som alltså hotar människans rätt till ett drägligt liv.

Så frågan är: Varför händer ingenting?

Svaret är bristen på politiker som vill göra det som krävs. Miljöpartiets politik motarbetas ofta under förevändningen att det är ”symbolpolitik”. Moderaterna ropar istället efter en ”effektiv miljö- och klimatpolitik” och en ”miljö- och klimatpolitik som gör skillnad - på riktigt”. Lovande, men tyvärr bara ett cyniskt spel från Moderaterna. Frågorna är fler än svaren.

Vad är Moderaternas plan för att Sverige ska leva upp till Parisavtalets mål? Hur ska Sverige, med Moderaterna vid rodret, bidra till att den globala uppvärmningen stannar under två grader, med sikte på 1,5? Var är beräkningarna på effekten av deras politik? Naturskyddsföreningen och WWF är i sina granskningar skeptiska.

Tyvärr saknas svar på frågorna. Men Moderaterna är i gott sällskap. Faktum är att ingenting tyder på att något parti känner till effekten av sin egen klimatpolitik.

Förutom ett: Miljöpartiet.

Oktober 2021 presenterade vi vår Klimatfärdplan. Sedan dess har vi arbetat tillsammans med experter inom alla sakpolitiska områden för att analysera, räkna på, och utvärdera vår plan. Och resultaten talar sitt tydliga språk. Med Miljöpartiets politik når Sverige Parisavtalets mål. Här är vår plan:

Alla måste ställa sig bakom de viktigaste åtgärderna. Våra analyser visar att 60 procent av de utsläppsminskningar som Sverige måste göra till 2035 kan ske genom tre åtgärder. Allra viktigast är reduktionsplikten - det styrmedel som alltså både regeringen och oppositionen vill försvaga kraftigt, så kraftigt att Sverige inte kommer nå sina klimatmål. Utöver reduktionsplikten är omställningen av svensk industri och åtgärder för negativa utsläpp absolut centrala. Därför vill vi, utöver att skärpa reduktionsplikten ytterligare, införa en ny omställningslag för industrin i likhet med den tyska kolutfasningen till 2030 samt satsa på tekniker som binder mer kol.

Se klimatpolitiken ur ett helhetsperspektiv. Utsläppsminskningar är dock inte det enda som beräknas. För att politiken ska gå ihop, och klimatpolitiken inte ska konkurrera ut andra miljömål, måste effekterna på energibalansen och tillgången på biobränslen utvärderas. Skogens viktigaste uppgift är att vara skog. Då kan inte skogsbruket fortsätta sitt kalhyggesbruk för biobränslen se ut som i dag. Vi behöver därför ställa om vårt transport- och energisystem.

Detta innebär att vi behöver använda all energi annorlunda. Vi behöver effektivisera mer. Efterfrågan på biobränsle för transporter och industri måste minska! Gods måste flyttas från väg till järnväg, persontrafik från motorväg och flyg till tåg. Då behövs stöd till elbilar och laddstolpar, investeringar i havsvind, solvärme och solpaneler, samt mer pengar till kollektivtrafik, gång och cykel.

Alla ska med när Sverige ställer om. Ingen seriös politiker kan lasta klimatpolitiken för revorna i den svenska välfärden. Då är det istället välfärdspolitiken det är fel på. I MP:s klimatsmarta samhälle har vi en välfärdspolitik som inte lämnar någon efter och vi har trygghetssystem som garanterar bryggor mellan dåtidens fossila industri och framtidens omställningsindustrier. Det kräver skatteväxling med högre kapitalskatter som finansierar investeringar och välfärd i hela landet, i kombination med lägre skatter på arbete och annat som inte skadar klimat eller miljö. Vi behöver dessutom stöd till utbildning som också ger dem långt från arbetsmarknaden en roll att spela när Sverige ställer om. I Sveriges nya gröna folkhem behövs mer än bara ingenjörer i världsklass.

Fakta är frånvarande i klimatdebatten. Partier lägger fram förslag som de själva inte vet konsekvenserna av. Dessvärre är granskningen dessutom ofta undermålig. Ett upplysande exempel på detta var när Moderaternas ekonomiskpolitiska talesperson Elisabeth Svantesson, tillika de högerkonservativas finansministerkandidat, sa att en sänkning av reduktionsplikten till EU:s miniminivåer bara skulle ”leda till något högre utsläpp”. Ett påstående som hon inte fick några följdfrågor på.

Det är allvarligt. Faktum är att Moderaternas förslag, utan några som helst tvivel, skulle innebära att Sverige missar sina klimatmål. Varken målet för transportsektorn eller målet för Sveriges utsläppsmål till 2045. Mål som Moderaterna så sent som 2017 ställde sig bakom.

Tiden för Sveriges klimatmål är knapp. Det finns bara ett parti som kan visa på en trovärdig plan för att nå dem. Många andra säger sig värna klimatet, men presenterar politik som ökar utsläppen. Men klimatdebatten förtjänar mer än så.

Vårt krav på de andra partierna är därför: Visa era mätbara lösningar - eller lova att genomföra den enda plan som faktiskt ligger i linje med Parisavtalet!

Det är inte svårare än så. Vad som skulle kunna bli den varmaste sommaren som har uppmätts i Europa riskerar även att bli den kallaste sommaren under överskådlig framtid, hundratals år framåt. Om inte alla partier genast höjer sina klimatambitioner. Väljarna får inte låta dessa partier slippa undan. Ett val är också ett tillfälle för ansvarsutkrävning. Kräv er rätt. Kräv klimatpolitik värd namnet. Eller rösta på det enda partiet som faktiskt har en plan. 



Kommentar

Namn:

Kommentar:

 
Skugga Skugga Skugga