Det finns olika uppfattningar om parlamentariska konsekvenser av Vänsterpartiets misstroendeförklaring mot Stefan Löfven. Att bostadspolitik till följd av Vänsterpartiets agerande har fått ett större utrymme i det politiska samtalet råder det däremot inga delade meningar om. Med tanke på hur de ekonomiska klyftorna mellan de som äger sin bostad och hyresgäster har vidgats under många årtionden är det lätt att förstå engagemanget. Men de läckta och för mänsklighetens framtid förödande uppgifterna från FN:s klimatpanel IPCC bör rikta sökljuset på en annan faktor som vidgar klyftor mellan fattiga och rika. Effekterna av den accelererande upphettningen av planeten och ökningen av extremväder har fattiga människor svårt att skydda sig mot. De allra fattigaste har inte råd att fly även om deras hembygd blir obeboelig till följd av stigande havsnivåer, förstörda skördar eller andra omständigheter som kan kopplas till ökad andel växthusgaser i atmosfären. Klimatfrågans starka koppling till inkomst och förmögenhet är också uppenbar när det gäller källor till klimatpåverkan. Det är rika människor som flyger mest och längst, äger flest bilar, har den största bostadsytan samt svarar för den största materiella konsumtionen.
Inför höstens klimatkonferens i Glasgow är det hög tid att Sverige infriar sitt löfte på klimatmötet i Paris 2015: att bli ett av världens första fossilfria välfärdsländer. För att Sverige ska ha en ledande position i klimatpolitiken, ta ansvar för kommande generationer och andra världsdelars befolkning bör vi visa hur omställningen till ett ekologiskt samhälle kan genomföras. MP har initierat den vision om att Sverige ska bli en permanent världsutställning för ett fossilfritt transportsystem som infrastrukturminister Tomas Eneroth gärna citerar. Samtidigt får inte fossila drivmedel ske på bekostnad av vare sig biologisk mångfald, livsmedelsförsörjning eller fungerande kretslopp.
Klimatpolitiska rådet har med all önskvärd tydlighet konstaterat att nuvarande politik är långt ifrån tillräcklig för att Sveriges klimatmål ska nås. Ny teknik måste kombineras med en kursändring som leder till beteendeförändring. Därför vill vi att i den överenskommelse som 73-punktsprogrammet ersätts av innehåller reformer som motverkar en klimatkatastrof. Exempel på sådana kan vara:
1. Stopp för alla investeringar som gör det svårare att nå klimatmål. De anslag som är planerade för mer flyg och ökad vägtrafik överförs till förbättrad järnvägskapacitet i hela landet.
2. Nya stambanor för höghastighetståg lyfts ut från Trafikverkets infrastrukturplan och lånefinansieras för att inte tränga undan andra angelägna järnvägsprojekt.
3. Inför en avståndsbaserad vägtrafikskatt för person- och lastbilar som är lägre på landsbygden och högre i städer. Intäkterna används för att öka utbudet av tåg- och busstrafik.
4. Fasa ut alla fossilsubventioner i statsbudget, pensionsfonder och annat offentligt sparande.
5. Ersätt p-normen för bostäder med en mobilitetsnorm. Frånsett mindre klimatpåverkan sänks då kostnaden för nyproducerade bostäder.
Klimatpolitiken måste leverera nu, ingenting annat är acceptabelt i den nu pågående ombildningen av regeringsunderlaget. Det är en fråga om anständighet att inte fortsätta att leva som om vår bekvämlighet är angelägnare än ett drägligt liv för de som är barn nu och kommer att vara runt 30 år vid seklets mitt.
