Pågående klimatförändring sätter ytterligare press på ekosystemen. Mångfalden fungerar som en slags försäkring som gör det möjligt för ekosystemen att anpassa och återhämta sig samt stå starkare vid till exempel sjukdomsutbrott eller extrema väderförhållanden. Åtgärder som ökar den biologiska mångfalden gör att ekosystem klarar större påfrestningar bättre. Därför bör gröna stråk i landskapet återskapas samtidigt som kraftfulla åtgärder vidtas för att öka den biologiska mångfalden i städer.

I Sverige är många av de 300 vilda biarterna rödlistade. Skördenivån för grödor som exempelvis raps och jordgubbar är beroende av hur god pollineringen blir. Utan vilda bin och andra insekter som pollinerar riskeras stora ekonomiska värden. Att göra bihotell och äta lokal honung kan vara kul, men om det inte ageras på de stora problem som bin står inför hjälper det inte alls. Det största hotet mot bin och andra organismer är förlusten av biodiversitet. Vilda bin bör värnas genom att skydda och främja deras livsmiljöer.

Fler naturreservat kan bidra. Gröna oaser kommer att behövas ännu mer i framtiden. Grönområdet och åkrarna längs Höje å bjuder på unika naturupplevelser och möjlighet att följa årstidsväxlingarna med alla sinnen. För många Lunda- och Staffanstorpsbor är Höjeådalen det enda närbelägna större naturområdet som nås till fots eller med cykel. Träd­gårdsskötsel är en av de vanligaste fritidssysselsättningarna. Odlingslotterna i Höjeådalen ligger på högklassig jordbruksmark och kan få ökad betydelse för livsmedelsförsörjningen. Bebyggelse eller annan exploatering borde därför bara vara tillåten på redan hårdgjord yta.

Läplanteringar kan återskapa livsmiljöer för pollinatörer. Diken, stenmurar, alléer, märgelgravar och många andra små biotoper har försvunnit i det skånska jordbrukslandskapet. Gröna stråk i landskapet behöver återskapas för att förbättra mångfalden i åkerlandskapet. Kommuner kan bidra genom att anlägga läplanteringar längs med cykelvägar. Blåsten hämmar ökad cykelpendling utanför tätorterna. En tät häck som ger vindskydd för cyklister kan tillsammans med en remsa av blommande växter samtidigt bilda en grön korridor i åkerlandskapet. Under försommaren ger den blommande rapsen mat för vissa arter, men sedan följer en svältperiod för slättlandskapets pollinatörer. Valet av växter i en läplantering bör anpassas efter insekters behov av en mångfald av inhemska arter och en lång blomningssäsong.

Eftersom gräsmattor klipps regelbundet hinner de sällan blomma. Blombesökande insekter som fjärilar, humlor och solitärbin har alltså lite att hämta där. Fjärilar trivs exempelvis bättre på övergivna industritomter än i välskötta parker. Kortklippta gräsmattor i trädgårdar och parker är så artfattiga att forskarna kallar dem för gröna öknar. För att bidra till den biologiska mångfalden bör därför en del av gräsmattorna omvandlas till ängar. En ängsmarks rika flora gynnar pollinerande insekter då de använder ängen för både födosök och reproduktion. Detta leder till att pollineringen av bärbuskar och fruktträd ökar. Olika ängstyper kan väljas. En gräsmatteäng är en naturvuxen yta som lämnas orörd under blomningstid maj-augusti, men i övrigt klipps regelbundet. En slåtteräng ska ha näringsfattig jord och slåttras en gång per år juli-september. En blomsteråker ska harvas årligen. Anläggning av en artrik äng kan kombineras med att skapa ett fördröjningsmagasin för dagvatten som då blir en fuktäng. Svenska kommuner spenderar drygt åtta miljarder kronor varje år på klippning och annan omvårdnad av gräsmattor. Dessa medel bör användas för åtgärder som vårdar det gröna och samtidigt bidrar till biologisk mångfald.