Tysklands Energiwende har blivit ett eftersträvansvärt koncept. Politiska ambitioner att ta sig ur kärnkrafts- och kolberoende genom satsningar på förnybar energi har visat sig lätt att förena med näringslivsutveckling och en stark ekonomi. På motsvarande sätt har Sverige förutsättningar att bli en permanent världsutställning där omställning till ett oljefritt transportsystem kan studeras.

Motiven till att ställa om är starka – klimatförändringens negativa konsekvenser är väl dokumenterade. 80 procent av Sveriges oljeimport används till transporter. Det bidrar i hög grad till Sveriges sårbarhet, särskilt med tanke på att merparten av oljan kommer från Ryssland. Att hitta mark för bostadsbyggande i städer hindras av en ytkrävande bilism. Dieselavgasernas negativa effekter för hälsan är väl dokumenterade. Vi föreslår därför att Sverige får ett Transportwende, liknande Tysklands Energiwende. Det svenska konceptet bör ta itu med följande:

Politiskt ledarskap

Sverige har en god chans att vara ledande i en omställning som alla länder behöver genomgå förr eller senare. Tack vara ett starkt ledarskap inom miljö, bistånd, vetenskap och andra områden som kräver internationellt samarbete är Sverige respekterat i vida kretsar. Att kunna visa föredömliga resultat på hemmaplan är avgörande. Sverige har en lång historia av att förena miljöinsatser med utveckling av industri och välfärd: elektrifierat järnvägsnät, klorfritt papper, vattenrening – exemplen kan mångfaldigas. En tydlig opinion för klimatåtgärder i kombination med industriell kompetens och politisk handlingskraft gör att Sveriges klimatlöfte inför klimattoppmötet i Paris, om att bli ett av världens första fossilfria välfärdsländer, kan realiseras.

Bränslebyte

Regeringen har lagt många förslag, där en reduktionspliktlag – bränslebytet – är den tyngsta reformen för att fasa ut oljan ur transportsystemet. Men det krävs också kraftfulla ekonomiska styrmedel som skyndar på omställningstakten och ger långsiktiga förutsättningar för biobaserade drivmedel, tillverkning av klimatsmarta fordon och energieffektiva transportlösningar. Oljans förtjänst och förbannelse är att den är mycket energität. Därför måste satsningar på förnybar energi kombineras med en långtgående effektivisering av transporterna.

Byta transportslag

Sverige har under flera årtionden haft målsättningar om att flytta långväga transporter från väg till järnväg och sjöfart. För att realisera målet krävs att Sverige gör det som Tyskland, Schweiz, Österrike och flera andra länder i EU redan har gjort – inför en avståndsbaserad skatt för lastbilstransporter. Flyget har expanderat rejält och ger nu upphov till lika stor klimatpåverkan som personbilstrafiken. Flygskatt borde vara lika självklar som skatt på andra oljedrivna transporter. I städerna behövs en push för att trenden av delningsekonomi ska påverka biltrafiken. En parkeringsskatt som leder till marknadsmässiga parkeringsavgifter skulle göra att delad bil (bilpooler, taxi och hyrbilar) kunde ersätta många privatägda bilar. Denna förändring bereder plats för kollektivtrafik och cykel vars relativa andelar av trafiken måste öka, för att den tillgängliga energin ska utnyttjas effektivt.

Divestering

Det finns starka intressen som kämpar för att vidmakthålla det petroleumindustriella komplexet, men samtidigt gör allt fler marknadskrafter en omvärldsspaning som resulterar i att pengar flyttas från det fossila. Alla som vill ta klimatansvar borde divestera, alltså avstå från investeringar som gör det svårare att lämna oljeepoken bakom sig. Om Sverige ska uppfylla sitt Parislöfte, om att bli ett av jordens första fossilfria välfärdsländer, är nya stambanor för höghastighetståg och storregional pendling, satsning på övriga järnvägsnät samt rikstäckande tillgång till biogas och el för fordonstrafik nödvändiga reformer. Frånsett klimatnyttan kan dessa investeringar underlätta för Sverige att även bli bäst på att bekämpa arbetslösheten.