Den svenska järnvägskroppen behöver både ryggrad och revben. För drygt två år sedan tog den dåvarande borgerliga regeringen initiativ till Sverigebygget med nya stambanor för höghastighetståg som huvudobjekt. Det var ett välkommet initiativ eftersom lappa och lagande i det befintliga järnvägsnätet inte räcker för att tillgodose behovet av mer tågtrafik med tidtabeller som går att lita på.

Effektiv tågtrafik lyfter hela landet. Miljöpartiet vill att hela Sverige ska dra nytta av de möjligheter som modern tågtrafik medför. Parallellt med byggandet av nya stambanor för höghastighetståg måste medel riktas till satsningar på andra banor i norra såväl som södra Sverige. Samtidigt är nya stambanor avgörande för framtidens tågtrafik i hela landet.

Antalet kollektivtrafiksresor ska fördubblas till 2020. Det målet har kollektivtrafikbranschen formulerat, vilket även riksdagen 2015 beslutade om att staten ska bidra till att uppnå. För att nå målet krävs fler spår. Samtidigt måste infrastrukturinvesteringar koncentreras till det som underlättar för människor att minska sitt bil- och flygresande.

Kapacitetsbrist på Södra stambanan påverkar hela järnvägsnätet. Likt dominobrickor påverkas järnvägsnätets ena ände av vad som sker i den andre. Stopp, förseningar och köbildning på Södra stambanan påverkar övriga tågtrafiken i både norra och södra Sverige. För att få bort förseningar och möjliggöra för fler tåg måste vi ha nya stambanor. Det kommer gynna hela Sverige, även norr om de nya stambanorna.

Sverigeförhandlingen ger järnväg i norra Sverige. I Sverigeförhandlingens uppdrag ingår förutom nya stambanor för höghastighetståg att se över järnvägsutbyggnad i norra Sverige. Trafikverket har pekat ut sträckan Gävle - Härnösand som särskilt betydelsefullt. Förutom attraktiva restider för tågpendlare ger en utbyggd Ostkustbana nya godstransportmöjligheter för industrier och företag längs hela sträckan. En ny Ostkustbana blir en del av den Bottniska korridoren och bidrar till bättre tågförbindelser inåt landet.

78 procent av Sveriges oljeimport går till transportsektorn. Järnvägsinvesteringar måste riktas till det som ger bäst förutsättning att minska oljedrivna transporter. Sverige var pionjär när stambanorna anlades på 1800-talet. Det omfattande järnvägsbygget blev en injektion för hela ekonomin. I hägnet av stambaneinvesteringen kunde företag växa och bli exportindustrier med många anställda. För att klara övergången till ett fossilbränslefritt land behövs nu en motsvarande järnvägssatsning.