Fler och fler pendlar till arbete och studier. Det är bra för arbetsmarknaden och regioners utveckling. Men det har med tiden blivit viktigare att resor sker miljö- och klimatvänligt. Till 2045 ska Sverige bli fossilfritt. Politiken bär därför ansvaret att skapa förutsättningar för omställning av transportsektorn. Därför måste andra färdmedel än bil och flyg prioriteras.

För att öka möjligheterna till miljövänliga person- och godstransporter prioriterar Miljöpartiet järnvägen. Vi vill utveckla järnvägsnätet så att trafiken blir lika tillförlitlig som i Schweiz eller Japan. För det behövs både nya stambanor för höghastighetståg och snabb regiontrafik samt satsningar på befintliga banor. Tillsammans skapar dessa ett järnvägssystem med gena och snabba förbindelser mellan både större och mindre orter.

Linköping är med sitt universitet en växande kommun. Hit flyttar många för arbete och studier. Men valet av bostadsort styrs inte bara av arbete utan även av exempelvis sociala nätverk. Därför är det viktigt att kunna arbeta eller studera i Linköping och samtidigt bo i en annan kommun.

Järnvägssatsningar är en grundbult för arbetsmarknadsregionens utveckling. Ostlänken, nya stambanor mot Jönköping, Göteborg och Malmö liksom satsningar på regionala spår behövs. Politiska företrädare för såväl Region Östergötland som Kalmar län betonar exempelvis vikten av att rusta upp både Stångådals- och Tjustbanorna med kopplingar från Linköping till Kalmar respektive Västervik. Denna typ av banor är viktiga för regioners utveckling liksom för att Sverige ska klara sina klimatmål.

Somliga gör gällande att vi inte har råd att bygga järnvägar som Ostlänken och det nya stambanenätet och samtidigt satsa på befintliga banor. I själva verket ger en upprustning av befintliga banor större resandeunderlag till de nya banorna eftersom man då kan ta tåget från sin hemort till höghastighetstågen på de nya stambanorna och vidare. Befintliga regionbanor tjänar som matarbanor för vidare färd. Därmed ökar nyttan av de nya banorna.

Nya stambanor är en förutsättning för ett robust järnvägssystem utan flaskhalsar. Men det har också ett pris. Trafikverket har beräknat prislappen till ungefär 230 miljarder kronor. Som vid alla stora investeringar lånar man till detta. Det vet alla som låtit bygga ett hus. Genom att lånefinansiera finns utrymme i budget att göra nödvändiga satsningar på befintliga banor.

Frågan är inte om vi har råd att bygga utan om vi kan avstå från att hänga med i utvecklingen av världens transportsystem. När de befintliga stambanorna byggdes under 1800-talets andra hälft var Sverige pionjärer. Idag har femtiotre länder redan byggt eller beslutat att bygga järnvägar för hastigheter över 200 km/timmen. Även vårt land måste kunna kombinera miljöansvar och regional utveckling.