Det är glädjande och innebär att infrastrukturinvesteringarna måste koncentreras till det som underlättar för att människor ska kunna minska bil- och flygresande. Vi är många som gillar att åka tåg och det är ingen slump att stationsnära lägen attraherar företagsetablering och bostadsbyggande.

Riksdagen riktade våren 2015 ett tillkännagivande till regeringen om målet att kollektivtrafiken ska fördubblas till 2020. För att ha tillräckligt med kapacitet för att klara fördubbling av kollektivtrafiken och samtidigt förhindra att tågtrafik med olika hastighet sinkar varandra är höghastighetståg på separata banor ett måste.

På nya stambanor blir det utrymme för tåg med maxhastighet 320 km/h som blir ett alternativ till flyget, och tåg med maxhastighet 250 km/h som kan användas för storregional pendling. På så sätt kan arbetsmarknadsregionerna vidgas utan att öka utsläppen av växthusgaser. Under det kommande året ska riksdagen ta ställning till den infrastrukturproposition som ger ramen för järnvägs- och vägsatsningar under perioden 2018-2029. Sverigeförhandlingen som den förra regeringen tog initiativ bör vara kärnan i en blocköverskridande uppgörelse om järnvägen.

För att få full utdelning av de nya stambanorna bör några villkor gälla. Hela stambanesatsningen måste lånefinansieras för att inte tränga undan andra nödvändiga järnvägsinvesteringar och det underhåll som de befintliga banorna så väl behöver. Det behövs både ryggrad och revben i den svenska järnvägskroppen. Dragningen av ny järnväg ska avlasta nuvarande stambanor. Särskilt vad gäller sträckan Jönköping – Hässleholm finns anledning att noggrant pröva vilken sträckning som har störst potential för att få nya resenärer och leda till regional utveckling.

Sverige var pionjär när stambanorna anlades på 1800-talet. Staten lånefinansierade utbyggnaden av stambanorna för att få färdigt hela järnvägssystemet så snabbt som möjligt. Det var ett av de största besluten den svenska riksdagen tagit i fredstid; två-tre gånger statens årliga intäkter. Det omfattande järnvägsbygget blev en injektion för hela ekonomin. I hägnet av stambaneinvesteringen kunde företag växa och bli exportindustrier med många anställda.

Olja och kol tillhör inte framtiden. För att klara övergången till ett fossilbränslefritt land behövs nu en motsvarande järnvägssatsning. Svensk ekonomi är stark och räntenivån gör investeringar lägligare än någonsin. Aldrig har väl förutsättningarna för ett nytt järnvägslyft varit bättre.