I en debattartikel den 16/7 skriver Lars Adaktusson (KD) om vad han menar är fördelar med tjänsten och företaget Uber. Till skillnad från Bryssel, som Lars Adaktusson använder som utgångspunkt för sin artikel, har Sverige en avreglerad taximarknad med tuff konkurrens sedan år 1990. Att företag erbjuder taxibokning genom en app är inget nytt här. Det som framför allt skiljer Uber från taxibolagen är tjänsten UberPOP. UberPOP marknadsförs som en tjänst inom det som kallas för delningsekonomin och aktualiserar intressanta frågor som har relevans för fler sektorer än bara transportsektorn.

Delningsekonomi bygger på att de resurser som redan finns i samhället ska tas tillvara på ett mer effektivt sätt, genom att kunna lånas eller hyras ut till andra personer än ägaren. Kollektiva lösningar och effektivt resursutnyttjande är mycket bra, och underlättar för oss att leva en hållbar livsstil, särskilt för att nå stadsmiljömål är det viktigt att privatbilismen minskas till förmån för kollektivtrafik, bilpooler, cykel och taxi. Samtidigt får vi inte tillåta att aktörer utnyttjar det populära begreppet för att slippa ta ansvar.

UberPOP går ut på att Uber förmedlar taxikunder till chaufförer som inte är anställda av företaget, och som saknar taxitrafiktillstånd. På så sätt försöker Uber smita undan arbetsgivaransvar, samtidigt som chaufförerna får ta allt ansvar för att följa regler, sköta skatter och avgifter. Transportstyrelsen kallar detta för svarttaxiverksamhet och konsekvensen blir, som Sveriges Radio visat, att chaufförer inte betalar skatt.

Att försvara delningsekonomi och kollektiva lösningar är rätt, men att försvara ett multinationellt företag som undviker arbetsgivaransvar, kringgår svensk lagstiftning och undanhåller skatteintäkter är fel. Rättvisa villkor för taxiägare är lika viktigt som för övrig yrkestrafik. Ohederlig konkurrens ska bekämpas, inte uppmuntras