Riksdagens trafikutskott har enats om att staten bör bidra till att ge kollektivtrafikbranschen de förutsättningar som krävs för att målet om en fördubblad kollektivtrafik ska kunna nås. Branschens mål är att kollektivtrafikens marknadsandel ska fördubblas på sikt och som ett mål på vägen ska antalet resor med kollektivtrafik fördubblas till 2020 jämfört med 2006. Trafikutskottets ställningstagande är helt i linje med de stadsmiljöavtal som regeringen erbjuder kommuner som ambitiöst planerar för att öka kollektivtrafik- och cykelandelen av resorna.

 

Motivet för att fasa ut fossila drivmedel från transportsystemet är i första hand de accelererande klimatförändringarna, men även för att minska den sårbarhet transportförsörjningens oljeberoende medför. Tre fjärdedelar av all olja som importeras till Sverige används i transportsektorn och ett importstopp skulle få enorma konsekvenser. Hälsa talar också för ett ökat kollektivresande - kollektivtrafikanter går och cyklar dagligen i genomsnitt fyra gånger längre jämfört med bilister. En kollektivtrafikant löper dessutom åtta gånger mindre risk än en bilist för att drabbas av en trafikolycka.

 

Redan i samband med den oljekommissionen vid förra sekelskiftet konstaterade dåvarande Vägverket att förnybara bränslen i bästa fall kan svara för en femtedel av den minskning av oljeanvändningen som behöver ske. Utredningen om en fossilbränsleoberoende fordonsflotta SOU 2013:84 kom fram till en snarlik slutsats. Därför är det hög tid att flytta tyngdpunkten i trafikdebatten från bilar och bränslen till det faktum att den totala energianvändningen i transportsektorn måste krympa rejält.

 

Den största energibesparingen kan uppnås genom att fler åker tillsammans eller cyklar. En fördubbling av kollektivtrafikens andel av trafikarbetet i relation till bil kan minska persontrafikens koldioxidutsläpp med minst 20 procent. Järnvägsnätet behöver skötas bättre och byggas ut. Regeringen har nyligen gett Trafikverket i uppdrag att ta fram underlag för nästa nationella infrastrukturplan. Uppdraget samordnas med Sverigeförhandlingens arbete med att planerna för höghastighetsjärnväg som förbinder rikets tre största städer.

 

I väntan på mer kapacitet i spårtrafiken finns åtgärder för att öka kollektivresandet som kan genomföras tämligen snabbt. Infrastruktur för person- och godstransporter täcker idag ungefär 10-20 procent av ytan i en genomsnittlig svensk stad. Det är vägar och gator, men även parkeringar. Privata bilar står stilla i genomsnitt 23 av dygnets 24 timmar. Att använda en större del av gatan för kollektivtrafik är inte bara klimatsmart. Det skapar också plats för cykelbanor, parker, bostäder, lekplatser och ytor för att hantera ökande nederbörd. Sökljuset bör riktas på de förändringar som gör kollektivtrafiken tillräckligt snabb, pålitlig och frekvent för att upplevas som reellt alternativ till bil. Busstrafik i separata filer bör ha företräde och grönt ljus i korsningar. I Sverige har kommunerna makten över markanvändningen och förfogar därför över det viktigaste verktyget för att minska städernas fossilberoende.

 

Det krävs även ekonomiska styrmedel som ändrar prisrelationen mellan kollektivtrafik och bil. Eftersom människor i tättbebyggda områden har fler alternativ till bil bör tyngdpunkten i den samlade effekten av skatter och avgifter finnas i städer. Avgifter för all parkering sättas på en marknadsmässig grund. Billösa hushåll bör slippa få grannens parkeringskostnad inbakad i hyran. Ett skifte från bil till kollektivtrafik och cykel är sannolikt det mest angelägna politiken bör underlätta för utifrån ett seriöst klimatperspektiv.”