Ingen som åker tåg behöver bli upplyst om att järnvägen kan fungera bättre. Sekotidningens granskning tillsammans med Dagens Arbete, radioprogrammet Kalibers reportage, SVTs nyhetsinslag om grundläggande fel i skötseln av järnvägen, och annan mediabelysning visar på en situation som väldigt många resenärer är förtrogen med.

Samtidigt har förbättrad tågtrafik en enorm potential att bidra till uppfyllande av samhälleliga mål som minskat oljeberoende, hållbar regional utveckling, klimatanpassning av transportsystemet, industriell utveckling med mera. Riksdagen har nyligen i ett tillkännagivande till regeringen ställt sig bakom målet att kollektivtrafiken ska fördubblas till 2020. En självklar förutsättning för att nå det målet är ett ökat och förbättrat utbud av tågtrafik. Här kommer fem personliga reflektioner för vad som bör ske.

1. Återtaget underhåll

Inledningsvis måste den långtgående uppstyckning av järnvägssystemet och avlövning av Trafikverket som pågått under Alliansregeringens styre ersättas av ett statligt ansvar för järnvägens funktion. Vallöftena om ett återtaget underhåll behöver infrias för att anslagen ska leda till effektiva och snabba åtgärder mot de brister som finns i dag. En långsiktigt planerad systematisk skötsel med förebyggande insatser kan minska alla de akuta felavhjälpningsåtgärder som förekommer idag. Riksrevisionen har i tre olika rapporter gett underlag för behovet av ett tydligare uppdrag och styrning av Trafikverkets arbete med järnvägen.

1. Separat järnvägsdivision

Genomgående för det nyligen avlämnade delbetänkandet om järnvägens organisation är iakttagelser om brist på kompetens och kontroll. Remisstiden pågår fortfarande, men en rimlig spekulation är att många remissyttranden kommer att innehålla förslag på en sammanhållen järnvägsdivision inom Trafikverket. Den övergripande planeringen bör även fortsättningsvis ske trafikslagsövergripande, men i övrigt är skillnaderna mellan väg och järnväg tillräckligt stora för att de ska behandlas var för sig. Järnvägen är som en processindustri där behovet av synkronisering är stort.

1. Sverigeförhandlingen

För att ha tillräckligt med kapacitet för att klara fördubblingsmålet och samtidigt förhindra att tågtrafik med olika hastighet sinkar varandra är höghastighetståg på separata banor ett måste. De länder som imponerar med god tågtidshållning har investerat i höghastighetsbanor. I takt med att klimatförändringarna blir att mer uppenbara är det logiskt att sätta Sverigeförhandlingen i fokus. När nu även G7-ländrna enats kring begreppet decarbonisering och att fasa ut fossilbränslena från transporterna bör nya stambanor för höghastighetståg vara ett av Sveriges bidrag.

1. Rättvisa avgifter

För att järnvägsinvesteringarna ska skapa en motsvarande ökning av tågtrafik bör avgifter och skatter för olika transportslag sättas efter rättvisa principer. Innan skatter för flyg och lastbilstrafik täcker de kostnader som respektive transportslag ger upphov till bör det få konsekvenser för banavgifterna. Även här finns vallöften som bör infrias.

1. Samhällsuppdrag för SJ

Förra mandatperioden gjorde riksdagens trafikutskott om att SJ bör få ett samhällsuppdrag. Det är dags att staten definierar vad man vill med sitt statliga bolag. Enligt nuvarande uppdrag är kraven bara avkastning och vinstutdelning. Sannolikt behövs ett långsiktigt uppdrag att utveckla tågtrafiken för att tillgodose behoven hos framtidens resenärer och att staten ger SJ förutsättningar för att klara ett sådant uppdrag. Vi är många som vill kunna resa bekvämt och med ansvar för kommande generationer.