Ingen villaägare i Sverige skulle i dag få för sig att installera en oljepanna. Mellan 1973 och 2014 sjönk användningen av eldningsolja från 9 till 0,6 miljoner kubikmeter. Det är dags att även transportsektorn – som fortfarande till över 90 procent baseras på fossila drivmedel – går igenom samma förnyelse.

Som första land i världen införde Sverige för 25 år sedan en koldioxidskatt. Skatten har dämpat bensin- och dieselförbrukningen, samtidigt som den hjälpt förnybara drivmedel in på marknaden. Tre skäl talar dock för att det nu krävs nya grepp.

”För att företagare ska våga genomföra jobbskapande investeringar behövs långsiktiga och stabila villkor.”

1. Koldioxidskatten fungerar inte om oljan blir billigare. I slutet av 2014 halverades oljepriset. Därmed föll även priserna på bensin och diesel vid svenska pumpar. Prisfallet ledde till att försäljningen av bensin och diesel – som faktiskt under lång tid stadigt sjunkit – åter började stiga. Och när bensin- och dieselförsäljningen stiger, ökar också koldioxidutsläppen.

Samarbetsregeringen höjer skatten på bensin och diesel höjs från årsskiftet 2015/16. Detta är givetvis bra, men även med denna höjning kommer fossila drivmedel att vara billigare än på många år (såvida inte oljepriset stiger kraftigt).

2. EU:s regelverk förhindrar subvention av förnybart. Att biobaserade drivmedel har kunnat komma in på den svenska marknaden beror delvis på att de har varit undantagna från energi- och koldioxidskatt. Problemet är att energiskattedirektivet inte tillåter att skatterabatten blir större än skillnaden i marknadspris mellan fossila och förnybara drivmedel. Denna princip godkändes av förra regeringen. Att det icke-fossila inte får vara billigare än motsvarande fossila alternativ urholkar koldioxidskattens logik. Regeringen fortsätter att argumentera för koldioxidskatten, men EU tillåter inte att Sverige kombinerar skatteundantag för förnybart med de allt högre drivmedelsskatter som av klimatskäl bör införas.

3. För att företagare ska våga genomföra de stora och jobbskapande investeringar som krävs för att produktion och distribution av förnybara drivmedel ska fungera i hela landet behövs långsiktiga och stabila villkor.

Om ambitionen är att öka andelen biodrivmedel och successivt låta dem tränga ut fossila drivmedel krävs därför andra metoder. Närmast till hands ligger någon typ av kvotplikt som helt enkelt tvingar oljebolagen att för varje liter (eller kWh) fossil bensin eller diesel de säljer, också sälja en efter hand allt större mängd förnybara drivmedel. EU tillåter inte att kvotplikt kombineras med skattebefrielse för biodrivmedel.

En framtida kvotplikt bör utformas så att andelen flytande och gasformiga biodrivmedel som klarar högt ställda kriterier för klimat, miljö, hälsa samt etik ökar. Kvotplikten kan utformas som en plikt att minska utsläppen, en reduktionsplikt. På sikt bör kvotplikten höjas till en förnybartandel på 100 procent – då skulle de fossila bränslena i praktiken vara förbjudna. Detta behöver lagfästas med ett årtal för att skapa en tillräcklig förutsägbarhet.

I inledningsskedet är det lättast att klara kvotplikten genom att öka inblandningen av biodrivmedel i diesel och bensin. Därför krävs det övergångsregler som förhindrar att marknaden slås ut för höginblandade drivmedel som biogas. Enligt EU:s infrastrukturdirektiv ska medlemsländerna senast 2025 ha etablerat rikstäckande nät för gaspumpar. Fram till dess behöver kvotplikten kompletteras med andra styrmedel så att hållbara förnybara drivmedel får en chans att bidra till fossilfria vägtransporter.

En annan väg att nå samma resultat kan vara att i stället steg för steg begränsa den mängd fossila drivmedel som får säljas. Med en sådan lösning skulle försäljningen av fossila drivmedel minska utan att försäljningen av förnybara drivmedel i motsvarande mån ökar.

Det är dags för drivmedelspolitiken att höja blicken och seriöst ta ansvar för att skapa ett transportsystem som är fossilfritt inom 15–20 år. Det språnget kan inte tas genom att steg för steg höja koldioxidskatten utan det kräver att fossila drivmedel förbjuds.