Miljöpartiets ställningstagande gällande HH-förbindelsen skulle drabba nordvästra Skåne hårt, skriver moderaterna Pia Kinhult och Jonas Jacobsson Gjörtler i HD (18/10).
I likhet med Christian Ziese, VD för Ängelholms flygplats, och Stephan Müchler, VD för Sydsvenska industri- och handelskammaren, (9/11) hävdar de detsamma om en stängning av Bromma flygplats.
Men att nordvästra Skåne skulle påverkas negativt är inget debattörerna behöver oroa sig för.
I Trafikverkets rapport från förra året om framtidens flygtrafik är expertmyndigheten tydlig:
”Det är uppenbart att Brommas reguljära trafik skulle kunna hanteras i sin helhet på Arlanda.”
Det går alltså utmärkt att flytta över trafiken från Bromma till Arlanda utan att det blir försämrade förbindelser från till exempel Ängelholm till Stockholm.
I det fall man känner sig tvungen att ta flyget istället för det smidiga tåget är det ett faktum att med en överflyttning av flygtrafiken till Arlanda får alla resenärer bättre flygförbindelser – och möjligheterna för företagen förbättras, istället för att försämras.
Vi kommer att göra tågtrafiken så attraktiv att den blir ett reellt alternativ till flyget vid den tidpunkt det är tänkt att Bromma ska stängas.
Ziese och Müchler påstår att 24 000 arbeten riskerar att försvinna. Siffran bygger på den felaktiga slutsatsen att ingen överflyttning av flyg från Bromma till Arlanda skulle ske.
Enligt en rapport från WSP-analys och strategi kan Stockholms bostadsbrist kosta upp till 660 miljarder kronor i minskad tillväxt under perioden 2010–2030 och Sveriges kommuners skatteinkomster minska med 8–15 miljarder kronor.
Artikelförfattarna bortser också från att 80 000 stockholmare berörs av flygbullret från Bromma, varav 8 000 barn, som är än mer känsliga för buller.
Det fanns brister i järnvägstrafiken när alliansregeringen kom till makten, men alliansens överflyttning av anslag från järnväg till motorvägar och avregleringsexperiment har allvarligt försämrat tågtrafikens prestanda.
Vad samarbetsregeringen bör prioritera är att minska förseningar och inställd trafik, så att tidtabellerna hålls till gagn för jobbpendlare, resenärer, turism och näringsliv.
Separata spår för höghastighetståg som knyter ihop Skåne med Stockholm och Göteborg är nödvändigt för att tågtrafiken som helhet ska fungera och ha tillräcklig kapacitet.
För att ett sådant Sverigepaket ska kunna genomföras på riktigt måste det få ta en så stor andel av utrymmet för infrastrukturinvesteringar i anspråk att övriga järnvägsprojekt av större karaktär får prövas omsorgsfullt. För att maximera klimatnyttan per investerad krona bör rangordningen utgå från förmågan att ersätta flyg och biltrafik.
En förutsättning för Öresundsbron var att Danmark och Sverige hade kommit överens om en gemensam finansieringsmodell samt ansvar för de anslutningar som behövdes för att komma till och från bron i respektive länder.
En motsvarande överenskommelse om HH bedömer vi som omöjlig i närtid.
Enligt det vi inhämtat från Danmarks prioritering av järnvägsprojekt ligger ny järnväg till Helsingör långt ner på dagordningen. Elektrifiering av järnvägsnätet, ombyggnad vid Kastrup och flera andra omfattande infrastrukturprojekt kommer före.
För att nå klimatmålen och minska oljeberoendet krävs en omfattande överflyttning från flyg och vägtransporter till järnväg.
Därför prioriterar vi att ge SJ ett samhällsuppdrag och underlätta för snabba och pålitliga förbindelser bland annat till Stockholm. För alla företag och enskilda som vill ta klimatansvar vid valet av resa ska det finnas både nattåg och attraktiv tågtrafik på dagtid.
Att klara klimatmålen ser vi, som riksdagsledamöter för MP, som ett av de viktigaste uppdragen för beslutsfattare inom trafiksektorn och andra politikområden.