Men det räcker inte. Det framtida trans­port­sy­ste­met måste vara re­surs­snålt och hållbart även i andra avseenden. Den bästa trans­por­ten är den som inte behöver ske alls al­ter­na­tivt sker med cykel. Kol­lek­tiv­tra­fik är oerhört mycket bättre än biltrafik, men det innebär inte att den saknar mil­jö­be­last­ning. Att sätta priset till noll, och betala allt via skatten, innebär att de som sparar på sina resor sub­ven­tio­ne­rar andras resande.

Nolltaxa i kol­lek­tiv­tra­fi­ken är in­ef­fek­tivt för­del­nings­po­li­tiskt. Det är i högre ut­sträck­ning kvinnor och studenter som nyttjar kol­lek­tiv­tra­fi­ken. Men även andra grupper åker kol­lek­tivt. Hur kan det vara rättvist att lå­gin­komst­ta­ga­ren som cyklar till sitt jobb eller ar­bets­lö­sa via skat­te­se­deln ska sub­ven­tio­ne­ra alla som till exempel tåg­pend­lar?

All kol­lek­tiv­tra­fik kostar. De anställda i kol­lek­tiv­tra­fi­ken ska ha lön, fordonen ska betalas etc. Frågan är bara vem som ska betala. Eftersom kol­lek­tiv­tra­fi­ken främst fi­nan­sie­ras via lands­tings- och re­gi­on­bud­ge­ten skulle nolltaxa i kol­lek­tiv­tra­fi­ken betyda minskade resurser till sjuk­vår­den. Det kan högin­komst­ta­ga­re kom­pen­se­ra sig för genom att köpa privata vård­lös­ning­ar. Detta är dock inget al­ter­na­tiv för ar­bets­lö­sa, många pen­sio­nä­rer med flera.

Var kan ökade anslag till kol­lek­tiv­tra­fik göra störst nytta? Valet står i regel mellan att sänka taxan eller att bygga ut och förbättra kol­lek­tiv­tra­fi­ken. Krångel och bristande till­för­lit­lig­het är i dag hinder för att fler ska vilja åka kol­lek­tivt. Detta kan delvis åtgärdas genom att det rensas upp i av­re­gle­rings­djung­eln. Men in­ve­ste­ring­ar är också nöd­vän­digt för att få ordning på kol­lek­tiv­tra­fi­ken. Sänkt kol­lek­tiv­tra­fik­taxa är inget som lockar vare sig bilister eller flyg­pas­sa­ge­ra­re att byta trans­portslag. De analyser vi har tagit del av visar att det är de som redan åker kol­lek­tivt som åker mer och folk som annars cyklar.

När ökade kol­lek­tiv­tra­fi­kanslag leder till större turtäthet och/eller snabbare samt mera till­för­lit­lig trafik får det märkbara effekter på bil­tra­fi­ken, särskilt om det kom­bi­ne­ras med höjda p-av­gif­ter eller andra styrmedel som minskar bilismens at­trak­tions­kraft. Att lägga skatte­me­del på kol­lek­tiv­tra­fik kan vara angeläget utifrån en social in­falls­vin­kel, men bara om det leder till en minskad pri­vat­bi­lism och en lägre flyg­tra­fikvo­lym får det någon kli­ma­tef­fekt.

Sänks taxorna utan att kol­lek­tiv­tra­fi­kansla­gen ökar måste tra­fik­ut­bu­det glesas ut i de områden som har lägst be­folk­ningstät­het. Detta är ingen önskvärd ut­veck­ling. För att ha råd med en ökad kol­lek­tiv­tra­fik är det klokt att göra som Schweiz, det vill säga att ta ut kilo­me­terskatt för lastbilar som till­sam­mans med andra avgifter på bilismen i praktiken fi­nan­si­e­rar stora delar av järn­vägs­ut­bygg­na­den. För att nå kli­mat­må­len behövs en kom­bi­na­tion av högre kol­di­ox­idskatt och högre p-av­gif­ter samt träng­sel­av­gif­ter i städerna. Flygets skat­te­fri­het måste avvecklas. En sådan politik kan bidra till att göra tra­fik­sek­torn hållbar. Men obe­grän­sa­de mo­tor­trans­por­ter är inte hållbara, oavsett om de sker enskilt eller till­sam­mans.