Under sommaren har extremväder slagit till på flera olika håll i Sverige. När alliansregeringen valt att dra ner på anslag till klimatanpassning uppstår frågan om vad man ska ha en stat till. Svaret är vanligtvis att statsmaktens mest grundläggande uppgift är att upprätthålla säkerhet för medborgarna.

Alliansens nonchalans inför klimatutmaningen pekar på ett gigantiskt misslyckande med denna uppgift. Alliansregeringen har efter åtta års regeringsinnehav skapat ett samhälle där en del av statens basala uppgifter sköts av frivilliga krafter, vilket också är vad som skedde i Västmanland. Det offentliga är så avskalat att man är hänvisad till grannar, vänner och bekanta för att släcka bränder eller räddning undan översvämningar.

Det råder katastrofläge i Getinge norr om Halmstad efter flera dagar med kraftigt regnväder. Flera vägar är översvämmade. Hemvärnet kallas in för att bygga vattenbarriärer med hjälp av sandsäckar. Personal från räddningstjänsten har fått åka runt och väcka boende för att rädda egendom undan vattenmassorna. Flera hundra personer har blivit av med elförsörjningen. Skolan, vårdcentralen, folktandvården och apoteket har stängt. Äldre personer har evakuerats. SMHI har utfärdat klass 3-varning i området för ”mycket extremt väder som kan innebära stor fara för allmänheten och mycket stora störningar i viktiga samhällsfunktioner”.

Delar av E6 i Bohuslän är översvämmade. För tågen blev det stopp på sträckan Uddevalla-Munkedal. På vissa ställen har banvallen rasat, och på en del sträckor ligger rälsen under vatten. Lysekil, Munkedal och Lysekils kommuner har inte gått att nå på telefon på grund av översvämning i kommunhuset.

De översvämningar som hittills uppstått beror främst på att diken och mindre vattendrag inte klarar att ta emot allt regnvatten.

Under den storm som drabbade Skåne i december 2013 tog havet upp till tio meter av kusten. Citytunneln var mindre än 10 centimeter från att översvämmas.

När Trafikverket ställs inför frågan om varför infrastrukturen inte klimatsäkras och varför planeringen inte utgår från att klimatmålen ska nås blir svaret att det inte har fått några sådana uppdrag av regeringen.

De flesta av de problem som förutsågs av klimat- och sårbarhetsutredningen 2007 är nu en verklighet som åtskilliga människor har egna erfarenheter av.

Trots alla varningsklockor har alliansregeringen bara anslagit 25 miljoner kronor till Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, för klimatanpassning i kommunerna. Myndigheten tvingas avslå merparten av kommunernas ansökningar om medfinansiering av översvämningsskydd och liknande. Även andra klimatrelaterade anslag har alliansen skurit ner på.

Det är dålig ekonomi.

Den förre världsbanksekonomen Sir Nicholas Stern publicerade 2006 en sammanställning över de kostnader som uppstår om temperaturhöjningen inte kan avvärjas. Hans slutsats var att de skador som förväntas uppkomma motsvarar den ekonomiska förstörelse som de båda världskrigen ledde till.

Många av de åtgärder som syftar till att göra städer mindre sårbara går hand i hand med den förändring av transporterna som är effektiv för att minska stadens klimatpåverkan. Utan en övergång från privatbil till cykel och kollektivtrafik får klimatanpassningsåtgärderna helt enkelt inte plats mellan husen.

I stor utsträckning är det parkeringsytor som måste tas i anspråk för att få plats med fler träd, svackdiken och fickparker med växtlighet som kan suga upp nederbörd. Kommunala klimat- och sårbarhetsplaner bör vara obligatoriska. Staten bör medfinansiera klimatsäkringsåtgärder.

I en allt varmare värld ställs staten på prov; klarar vi av att värja oss mot klimatförändringarnas effekter? Klarar politiken av att byta dagens fossilbränsleberoende mot en ekologiskt hållbar utveckling baserad på förnybar energi?

När Alliansen möter översvämningar och skogsbränder med att ta spadtag för att bygga Förbifart Stockholm – och därmed öka kapaciteten för klimatskadlig trafik – är det som att försöka släcka bränder med en dunk fotogen. Samtidigt förvägras kommunerna statlig hjälp med förebyggande åtgärder mot översvämningar.

Detta är inget annat än brist på regeringsduglighet. Vitsen med politik och statsmakt är att de behövs för gemensamma utmaningar och framför allt medborgarnas trygghet. Sverige behöver en ansvarstagande regering som fasar ut oljeberoendet och rustar samhället för kommande oväder.