Alltför ofta beskrivs miljöpolitiken som en enskild samvetsfråga. Är maten som väljs i affären klimatsmart? Hur påverkas växthuseffekten av vilket bränsle som köps på macken? Istället för att debatten handlar om hur samhället ska byggas så att inte förstör förutsättningarna för barn och barnbarn ska kunna leva ett gott liv, så blir det alltför ofta om hur personer ska välja ”rätt” beteende. Men de privata valen påverkas i hög grad av politik. Om det miljödåliga valet är billigare och mer tillgängligt kommer många att välja det, det dåliga samvetet till trots. Därför måste politikens uppgift vara att göra det miljöbra valet billigare och enklare även för en ensamstående mamma med lite pengar kvar i slutet av månaden.
De investeringar som görs i den offentliga ekonomin – i infrastruktur, i energi eller i bostäder – avgör vilka val privatpersoner har möjlighet att göra. Byggs ett kolkraftverk i stället för exempelvis vindkraft så byggs samhället fast i dålig konsumtion. Samhälleliga investeringar är dyra och långsiktiga beslut. När ett motorvägsbygge påbörjas är det svårt att gå till byggbolaget och säga ”Det här var inte vad jag ville ha, kan jag få en järnväg i stället?” Det som byggs idag strukturerar samhället för tio- och ibland hundratals år framåt. När investeringsbesluten fattas avgörs också grunderna för samhället, vilken klimat- och miljöpåverkan som uppstår och vad vi som lever nu lämnar efter oss till våra barn och barnbarn.
Miljöpartiet lanserade begreppet grön skatteväxling för mer än tjugo år sedan. Det var en ganska enkel idé om att beskatta arbete lägre och miljöförstöring högre. Ändå var många till att börja med först emot konceptet. När vi sedan i samarbete med den socialdemokratiska regeringen 1998-2006 lyckades genomdriva skatteväxlingar var resultatet så bra att alla ville få del av berömmet för det. Även Moderaterna som var motståndare innan de hamnade i regeringsställning skryter numera i internationella sammanhang om Sverige som föregångare på detta område.
Nu är det dags för att ta nästa steg: Samma växling som påbörjats med skatterna måste också göras när det gäller investeringar. Investeringar och subventioner av utvinning samt användning av fossilbränsle behöver växlas mot investeringar i den teknik, infrastruktur och produktion som behövs i ett samhälle vars energi kommer från förnybara och ekologiskt hållbara källor.
Detta är något som givetvis är viktigt att besluta om politiskt eftersom stat och kommuner hela tiden gör betydande investeringar som påverkar vår konsumtion. Men det är också viktigt att politiken kan stå som modell för investeringar som görs privat, genom beslut i institutioner eller av förvaltare av pensionsmedel.
I stora delar av världen kampanjas allt mer för deinvestment – ett uttryck som beskriver viljan att rensa aktieportföljer från miljödåliga investeringar. Genom deinvestment plockas olje- och kolaktier bort från pensionsfonder och annan finanshantering. Även detta är en form av investeringsväxling: Den som köper oljeaktier blir ägare till miljöförstöring. Köper ingen oljeaktier försvinner också de pengar som finansierar miljöförstörelsen. Detta ger tryggare investeringar. Den som investerar i kol och olja investerar ju också automatiskt i fortsatt användning av energikällor som all kunskap om resurs- som klimatutmaningen tydlig talar för måste överges. Det blir ett slags bubbla där värdet i aktieportföljer hålls uppe eftersom de ekonomiska konsekvenserna av fossilbränsleanvändningen inte vägs in.
En långsiktig plan för en grön investeringsväxling skulle, frånsett den positiva klimateffekten, också ge mer stabila villkor för många av de klimatsmarta investeringar som inte blir av med nuvarande politik. Det skulle till exempel handla om att ansvarsfullt bryta de djupt kostsamma och klimatvidriga investeringar det statliga bolaget Vattenfall gjort i fossilkraft på kontinenten, och istället använda Vattenfall för att bygga upp ett helt förnybart energisystem. På samma sätt innebär en klimatomställning av transporterna ökar efterfrågan på tåg och spårvagnar.
Ekonomisk utveckling skapas inte enbart genom kortsiktiga beslut om vilka saker individer köper, den skapas också genom beslut om hur, var och under vilka villkor produkterna tillverkas. Sveriges förmåga att vara bäst i Europa på att bekämpa arbetslösheten hänger därmed samman med förmågan att vara bäst på att minska klimatpåverkan.
Omställningen till en hållbar utveckling är inte främst en samvetsfråga vid hyllan i butiken, utan om en långsiktig och klimatstyrd planering. Skatteväxlingen var ett klokt steg på den vägen, en investeringsväxling är nästa logiska steg som vi vill ta via riksdagen och EU-parlamentet.
