Med anledning av de allvarliga störningar i tågtrafiken som förekommit senaste tiden, exempelvis urspårningen vid Stockholms Södra, har vi i Aftonbladet beskrivit hur felaktig organisation i form av entreprenörsupphandling är en orsak.

Det underhåll som tidigare sköttes av Banverket utförs nu av ett olika entreprenörer som i sin tur ofta anlitar underentreprenörer. En ökande andel av underhållsanslaget används för att administrera upphandlingsprocessen vilket lett till att den del av anslaget som går till att utföra själva skötseln av järnvägen har krympt.

Riksrevisionen påtalar i en rapport från december i år att variationsrikedomen bland de olika bolagen riskerar att leda till ineffektivitet eftersom kvaliteten befaras bli sämre och livscykelkostnaderna bli högre. De många tågförseningarna betecknas som ” symtom på en otillräcklig statlig styrning av järnvägstrafikens aktörer”. I kombination med alltför låga underhållsanslag uppstår de störningar tågtrafiken som är uppenbara för oss som åker tåg.

Catharina Elmsäter Svärdh hävdar i en replik att Alliansens politik har gjort järnvägstrafiken effektivare och att anslagen ökat jämfört med tidigare år. Förutom att det är en felaktig uppgift är man som resenär inte intresserad av den jämförelsen. Man vill ju i stället att järnvägen får så mycket underhållspengar att den fungerar. Det är det enda viktiga måttet.

För att den ska fungera krävs 9,6 miljarder kronor per år enligt Trafikverkets uppgifter från i år. Elmsäter Svärdh föreslår snitt 7 miljarder kronor per år fram till 2025 samt tillägg av banavgifter. Dessa ger en miljard i år, men ökar för att år 2025 knappt nå nivån 9,5 miljarder kronor. Men till dess har trafiken ökat och därmed underhållsbehovet.

Så Elmsäter-Svärdh kommer tyvärr aldrig i kapp med de alltför låga anslagen hon administrerar. Men kanske kan ministern förmå regeringen att höja anslagen till rimlig nivå, frågan ska ju behandlas i riksdagen den 17 december. Lycka till önskar vi.