Ännu en gång har svenska folkets älskade järnväg fått nedgörande kritik. De alltför låga anslagen för underhåll till Trafikverket hindrar privata entreprenadfirmor att bygga upp en tillräckligt stor kapacitet för att ta hand om underhållsberget. I grunden beror det på alltför låga anslag i regeringens budget. Detta är den politiska innebörden av Riksrevisionsverkets rapport den 3 december. Brister i interna rutiner och organisation i Trafikverket gör inte saken bättre.

Både infrastrukturminister Catharina Elmsäter Svärdh (M) och trafikutskottets ordförande Anders Ygeman (S) har nyligen, senast i Rapport den 3 december förklarat att man ska höja underhållsanslagen..

Det kan ju låta betryggande. Men det är inte sant! Om man jämför anslagen som lett till det eftersatta järnvägsunderhållet med de bådas föreslagna budgetar för 2014, inger Elmsäter Svärdhs och Ygemans uttalanden inget förtroende. Varken för dem eller järnvägens säkerhet. För år 2014 anger Alliansen i sitt budgetförslag till Riksdagen ett något lägre belopp än för 2013. Så gör även Ygemans parti.

Sverige är det västeuropeiska land som satsat minst på järnvägsunderhåll räknat per spårkilometer efter Portugal. Det visar statistik från Internationella Järnvägsunionen UIC. Vi anslår mindre än hälften av genomsnittet av redovisade nationer.

För 2013 beräknas underhållsanslaget till cirka 8 miljarder kr totalt, inklusive banavgifter på en miljard kr. Men enligt Trafikverkets rapport ”Banavgifter för ökad kvalitet och samhällsnytta” (2013) krävs 9,6 miljarder kr per år. Enbart Miljöpartiet och vänstern når med sina budgetförslag rätt nivå, under förutsättning att alla banavgifter används för järnvägsunderhåll.

Avregleringen av vår järnväg har lett till att Trafikverket tvingas upphandla allt underhåll i stället för att utföra det i egen regi. Upphandlingsprocessen kräver fler anställda. 1500 fler kontorstjänster har därför inrättats på bolaget Infranord, som det omorganiserade Banverkets underhållsavdelning nu heter. Samtidigt försvann det lika många aktiva underhållsarbetare ute längs spåren.

Pengar flyttas därför från spårarbete till administration. Denna höst har Infranord varslat ytterligare 400 man om övertalighet. Och elever på Järnvägsbyggarlinjen i Nässjö får inga jobb. Som om det inte funnes behov av underhåll av banorna!

Urspårningen vid Stockholm Södra visar att järnvägsunderhållet är undermåligt. Sedan 2008 har 61 tåg spårat ut, varav en stor andel pga brister i banan. Med både alltför små underhållsanslag och en felaktig organisation för skötseln av banorna finns det fortsatt stora risker för nya tillbud eller olyckor längs spåren.

I en tid när tågresandet ökar och svensk opinion önskar kraftfulla åtgärder mot klimatförändringar är det hög tid för alla partier att ta ansvar. Internationella erfarenheter från Schweiz och Japan visar att det går att få en pålitlig och effektiv järnvägstrafik. Låt oss få det även i vårt land!