När FNs klimatpanel presenterat sin lägesrapport i Sverige finns det anledning till eftertanke. Såväl de nationella transportplanerna som annan investeringsplanering borde vara ett svar på klimatutmaningen. Med ett utrymme på över 500 miljarder kr för investeringsperioden skulle transportplanen kunna lägga grunden för ett transportsystem med en minimal klimatpåverkan.
Kollektivtrafiken har ökat kraftigt under den förra planperioden samtidigt som antalet körda kilometer per bil sedan 2008 minskar. Den globala trenden Peak Car som finns i andra industriländer har även nått Sverige. Resenärsforum anser att denna utveckling bör bejakas genom att de miljarder som är tänkta för motorvägsutbyggnader överförs till investeringar som ökar spårtrafikens kapacitet och pålitlighet. Sverige behöver inte fler motorvägar.

Förslaget till nationell transportplan för Sverige 2014-2025 föregicks av en kapacitetsutredning där Trafikverket gjorde en diagnos över tillståndet i det svenska transportsystemet. Av utredningen framgick och bekräftades det som är vardag för många kollektivtrafikresenärer; trängsel och bristande pålitlighet. I den politiska retoriken yttras ofta att resenären ska sättas i centrum. Därför är det en besvikelse att förslaget till transportplan inte håller mer av det som behövs för att tillgodose kollektivresenärernas behov. Från Resenärsforum vill vi påtala att kollektivtrafikanter i storstadsområdena upplever mer trängsel och kapacitetsproblem än bilförarna. Hur många har inte tvingats resa stående under högtrafiktid? Eller åkt med överfulla bussar som köar efter varandra?

De anslag för ny infrastruktur som frigörs om vägplanerna i de nationella och regionala planerna styrks kan användas för att åtgärda de brister i järnvägssystemet som Trafikverkets kapacitetsutredning påtalade. Med en omdisponering av yta från personbilar till busskörfält och spårvagnslinjer kan det befintliga vägsystemet transportera fler människor. Miljökonsekvensbeskrivning av förslagen till infrastrukturinvesteringar visar att de valda åtgärderna sammantaget gör det svårare att nå målen om klimat och hälsa. En planering som gynnar nuvarande och kommande kollektivtrafikanter leder tvärtom att miljö- och hälsomål blir lättare att nå. Detta beror på att mer utrymme för biltrafik och högre hastigheter i vägtrafiken ökar buller samt utsläpp av växthusgaser, kväveoxider och partiklar.

En fördubbling av kollektivtrafikens andel av de motoriserade transporterna kan bidra till att nå mål för hälsa, sysselsättning, trafiksäkerhet och jämställdhet. Dessutom skulle det kunna minska persontrafikens koldioxidutsläpp med minst 20 procent. Kollektivtrafiken kan skapa värden både för den som reser och för hela samhället. I stället för dåligt underbyggda prognoser om biltrafikökning borde hela investeringsplaneringen göras om och utgå från målen om en fördubblad kollektivtrafik, färdplan 2050 och en utfasning av oljeberoendet.