Rapporterna om sjunkande skolresultat och ökad segregering i Skolsverige borde göra alla oroliga. Senast i förra veckan larmade Skolverket i en ny rapport om att skillnaderna mellan skolor med bra och dåliga resultat har ökat dramatiskt.

Den allmänna opinionen är tydligt emot vinster i den skattefinansierade välfärden, 8 av 10 svenskar säger nej till vinst. Samtidigt har de politiska partierna haft svårt att ge denna kritiska opinion tydliga politiska alternativ. Det är dags att Miljöpartiet sätter ner foten och säger ett tydligt nej till vinst i den skattefinansierade skolan.

När friskolereformen infördes 1992 gladde sig många i MP åt att reformen skulle bidra till en ökad mångfald inom skolan med större valfrihet för den enskilde eleven. Nya alternativa pedagogiska modeller och arbetsmetoder förväntades växa fram när det offentliga monopolet bröts upp. Förhoppningen var att detta skulle leda till högre kvalitet och mindre byråkrati. Få tycktes ha förutsett att konkurrensutsättning av skolan skulle leda till utslagning och koncentration till allt större skolkoncerner.

Samtidigt som skolkoncernerna hämtar ut stora vinster kämpar många kommunala gymnasieskolor med stora sparbeting. Forskare – bland andra Kungl. Vetenskapsakademien (Brännpunkt 27/3) och Skolverkets tidigare generaldirektör professor Ulf P Lundgren – oroar sig över skolans framtid och önskar se en utveckling utan vinstdrivande skolor.

I dag går över 25 procent av gymnasieeleverna i en friskola. Snabbast har de vinstdrivande skolföretagen ökat och de har i dag knappt 80 procent av friskoleeleverna. De icke-vinstdrivande huvudmännen såsom stiftelser och ideella föreningar har enbart 20 procent och minskar sin andel för varje år. Bland skolbolagen är det några koncerner som vuxit mycket snabbt. Den största skolkoncernen Academedia är i dag större vad gäller antal skolor och elever än de flesta kommuner och de senaste två åren har företaget ökat med 42 skolor och 9000 elever. I snitt tar Academedia ut 6300 kronor per elev i vinst vilket skulle ha räckt till 400 nya lärare (Lärarnas Tidning). Academedia ägs av nordiska riskkapitalbolaget EQT med hemhörighet i skatteparadiset Guernsey och med en omsättning på 4,7 miljarder.

Inom MP, liksom inom de flesta partier, finns olika syn på vinst i välfärden. Maria Wetterstrand hävdar att kvalitet är viktigare än driftsform och att vinstfrågan är ”kraftigt överdriven och i längden självreglerande” (Sydsvenskan den 6 april 2013). Men SNS rapport från 2011 ”Konkurrensens konsekvenser – vad händer med svensk välfärd?” pekar på att det är svårt att mäta kvalitet i välfärdstjänster. Vinsten skapas genom att man håller nere kostnaderna och den största kostnaden i en skola är lärarna och själva undervisningen. Lärare i fristående gymnasieskolor tjänar i snitt 1700 kronor mindre i månaden än kollegor i kommunala skolor. Enligt Lärarförbundet har de aktiebolagsägda gymnasierna dessutom en lärartäthet på 6,9 lärare per 100 barn medan de kommunala skolorna har 8,9. Vi tror att detta måste påverka kvaliteten negativt vilket bekräftas av ekonomen Johan Alvehus som skriver att vinsterna i välfärdssektorn endast kan hämtas genom nedskärningar i kvalitet. ”Att inbilla sig att det i denna typ av kvalificerade verksamheter går att konkurrera med låga kostnader utan att det går ut över kvaliteten ska man inte göra” (Brännpunkt 11/11 2011).

Inget annat land i världen – med undantag för Chile – tillåter vinstdrivande aktiebolag att bedriva skolor med hjälp av skattepengar. Nederländerna som har flest friskolor i EU tillåter inte vinst. I Finland, vars skolresultat imponerar i internationella jämförelser, har man ingen statlig skolinspektion. Man har förtroende för sina välutbildade lärares yrkeskunnande och detaljreglerar inte. Finland har en mycket liten sektor av friskolor, där tillåts inte vinst.

I Danmark går närmare 15 procent av landets grundskoleelever i fristående skolor som alla drivs utan vinstsyfte av stiftelser (samfund) med lokalt utsedda huvudmän. Samtliga gymnasieskolor i Danmark finansieras av staten, men drivs som oberoende enheter utan vinstsyfte.

Som miljöpartister känner vi oss tvungna att säga att friskolereformen inte har infriat de förhoppningar som fanns. Vi måste våga ändra partiets politik. Vi är fortfarande för pedagogisk mångfald och skolor anpassade till lokala förhållanden. Vi vill ha skolor som är idéburna och ickekommersiella. Och vi vill att kommunala skolor ska utvecklas mot mer öppenhet och lokala initiativ. Däremot konstaterar vi att vinstdriften av skolan har bidragit till försämrade skolresultat och ökade kostnader. Vi vill därför att alla vinster från skolan ska återinvesteras. Uttag av vinster ur skolan ska inte tillåtas.