Det finns en kulturkonservativ strömning i Lund som bidrog till att det s k Genombrottet stoppades och att stadens centrala delar inte förstördes av en stor bil-led. Det kan vi vara tacksamma för idag. För egen del var jag aktiv i ARG AntiRivningsGruppen som försökte bevara gamla hus, exempelvis det hus som låg vid Clemenstorget där Malmborgs finns nu. Kanske är det saknaden efter den vackra byggnaden som leder till så upprörda känslor inför varje ytterligare förändring av Clemenstorget.

Staffan Fogelmark förvånas över att miljöpartiet förespråkar spårvagnar. Han, Nils Norrsell och Peter Lange ifrågasätter planerna på att knyta ihop Lund C med Brunnshög med en spårvagnslinje. Att det inte fanns spårvagnar i gamla Lund är dock inget bra argument. Som miljöpartist är jag glad över att samtliga partier i kommunen insett spårvagnstrafikens förtjänster och ser fram emot att Lund ska bli den första svenska staden på hundra år som inför spårvagnstrafik.

En genomgång av de över hundra städer i världen som de senaste årtiondena byggt nya spårvagnslinjer visar att gamla städer med bevarade stadskärnor är överrepresenterade. Jämfört med såväl bil som buss är spårvagnstrafik ett yteffektivt transportsätt och därför enklare att kombinera med grönområden, många cyklar samt en historisk stadsmiljö. Internationella studier belägger det större intresset för att etablera uteserveringar, affärer och bostäder längs spårvagnsstråk jämfört med om samma stråk trafikeras av bussar eller bilar.

När the Economist listar vilka städer i världen det är bäst att leva i rankades Melbourne och Wien högst 2012. När Monocle gör motsvarande toppar Zürich och Helsingfors. Det är ingen slump att dessa städer är spårvagnsstäder. Spårvagnstrafik bidrar till höjda fastighetsvärden, goda handelsmöjligheter, ren luft och klimatsmarta resor. Det är i linje med Lundabornas val av transporter. 2012 ökade kollektivtrafik och cykel med 7 % vardera samtidigt som biltrafiken minskade med 4 %.