Pumplagen kräver att bensinstationerna tillhandahåller förnybara drivmedel och den infördes 2005 på miljöpartiets initiativ. Motivet var att bryta personbilarnas totala beroende av oljebaserade drivmedel och bidra till en miljöomställning av transportsektorn.

Detta motiv är ännu mer angeläget idag. Men för att gå i takt med aktuell vetenskap och EU-direktiv bör pumplagen uppdateras och skärpas. Även om klimathotet är den stora ödesfrågan är det inte acceptabelt att ersättning av fossila drivmedel tränger undan matproduktion eller värdefulla biotoper.

2010 gjorde riksdagens trafikutskott med forskarstöd en uppföljning av pumplagen. Andelen förnybara drivmedel hade ökat så som avsetts, men den eftersträvade teknikneutraliteten hade inte fungerat; etanolpumparna dominerar. Uppföljningsrapporten konstaterade att ”det finns ett betydande utrymme att öka den inhemska framställningen av biogas för att användas som fordonsdrivmedel”.

I våras föreslog regeringen att minst 10 procent biodrivmedel ska blandas in i fossila fordonsdrivmedel. Minskande skördar till följd av extrem torka är inte bara en realitet för tredje världen och har stärkt opinionen mot att gröda omvandlas till drivmedel i stället för till mat. USA hade denna sommar den värsta torkan på 56 år. Protesterna mot att 40 procent av majsen används för etanolframställning växer.

I det förslag till ändring som EUs klimat- och energikommissionärer presenterade den 17 oktober 2012 föreslås att inblandning av grödobaserade drivmedel ska begränsas till max 5 procent. Därmed är den svenska regeringens förslag till kvotplikt inaktuellt.

Regeringen har tillsatt en utredare som ska analysera olika alternativ för hur begreppet fossiloberoende fordonsflotta kan ges en innebörd som stödjer visionen för nollutsläpp av växthusgaser 2050. Utredaren ska också lägga förslag på vad som behöver göras för att nå dit. Juridiska styrmedel krävs för att det ska bli långsiktiga och stabila villkor.

En ny pumplag ska säkerställa en stegvis infasning av förnybara drivmedel som är klimat och resurssmarta i ett livscykelperspektiv, inte tränger undan mark för odling av livsmedel eller värdefulla ekosystem samt klarar välgrundade hälsokriterier. Såvitt jag kan bedöma är det idag endast biogas från restprodukter som klarar dessa kriterier.

I dag satsar kommuner på laddstolpar, RME, biogas, syntetdiesel, etanol, tallolja etc. Men den som köper en ny bil vill sannolikt kunna tanka på fler ställen än där man bor och bensinhandlare över hela landet har knappast råd att investera i alla tekniker.

Sverige är dessutom ett litet land och därför bör vare sig valet av fordon eller drivmedel vara något som bara fungerar nationellt.

Drygt tre fjärdedelar av all olja som importeras används i transportsektorn. Ett EU-direktiv föreskriver att medlemsstaterna ska ha skyldighet att hålla ett minimilager av beredskapsskäl. Därför föreslår en färsk proposition att Sverige ska ha ett beredskapslager av olja som motsvarar 61 dagars förbrukning. Vad händer när lagren tagit slut?

Vi som bor i städerna kan sannolikt klara våra egna transporter, men hur gör man utanför städerna? Hur går det med näringslivets transporter och varuleveranser till affärer? För närvarande är det olja som rinner i samhällskroppens blodomlopp. Det är mycket hög tid att hitta en blocköverskridande lösning för ett hälsosammare alternativ. En uppdaterad pumplag kan vara ett instrument.