I Fredrik Reinfeldts första regeringsförklaring som statsminister 2006 deklareras högtidligt: ”Klimatfrågan är en ödesfråga för Sverige och för världen.” I budgeten för 2013 vet vi att samme Reinfeldt ser klimatsatsningar som en tillfällig satsning - som nu är över. Klimatfrågan är för alliansregeringen bara en övergående trend. I deras budget med nya reformer på 23 miljarder kronor gick nästan ingenting av dessa till klimatåtgärder. Att visa politiskt ledarskap i klimatfrågan är inte att åka på internationella klimattoppmöten och säga att klimatfrågan är viktigt – man måste fylla klimatpolitiken med innehåll också.

Enligt FN:s klimatpanel IPCC måste rika länder minska utsläppen med 25-40 procent före år 2020 om vi ska ha en chans att undvika en global klimatkollaps. Och till år 2050 ska utsläppen minska med 85-90 procent, enligt EU:s mål. Regeringens egen prognos, som Naturvårdsverket nyligen presenterade, visar att de svenska utsläppens minskningstakt är ca 0,7 procent per år, vilket betyder att Sverige håller på att missa klimatmålen med 150 år. Och då är dessutom vare sig flyg eller klimatpåverkan till följd av import medräknade.

Alla tecken pekar på att klimatpåverkan fortsätter att öka och konsekvenserna syns snabbare än vad forskarna tidigare antog. Nyligen presenterade SMHI en rapport som visar på att Sverige har blivit både varmare och blötare. Prognoser tyder på att Sverige kommer att påverkas kraftigt av klimatförändringarna fram till år 2100, särskilt i södra Sverige som inte har någon landhöjning.Alldeles oavsett om vi kan minska koldioxidutsläppen är det hög tid att i görligaste mån skydda och eller motverka konsekvenserna av stigande temperaturer, ökad och mer ofta oregelbunden nederbörd t ex i form av skyfall. På nationell nivå handlar det framför allt om att säkra färskvattenförsörjningen då vattenkvaliteten i sjöar och vattendrag kommer att försämras och hota tillgången på dricksvatten samt säkra statlig infrastruktur och andra grundläggande samhällsfunktioner.

I dagsläget är frågan om att säkra Sverige för kommande klimatförändringar en Svarte Petter som ingen vill ha på hand. Många ser problemen, men ingen vill ta det övergripande ansvaret. För närvarande är det sju olika myndigheter som i sina regleringsbrev har uppdrag att jobba med klimatsäkring. Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB) har samordningsansvar, men vare sig resurser eller mandat att leda ett nationellt klimatsäkringsarbete.

I stort sett allt som behöver göras för att minska sårbarheten till följd av ihållande regn och skyfall, samt havsnivåhöjning fanns med bland de förslag som lämnades av den statliga klimat- och sårbarhetsutredning som presenterades 2007. Hittills har regeringen inte tagit tag i de tyngsta av utredningens förslag och vidtagit åtgärder. Regeringen har hittills nöjt sig med kartläggningar och kunskapsuppbyggnad. Detta är nödvändigt, men helt otillräckligt. Därför vill Miljöpartiet ge Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB) huvudansvar och tillräckliga resurser för att utarbeta en nationell klimatanpassningsstrategi och koordinera de åtgärder som behöver vidtas.

MSB har för närvarande ett ramanslag på en dryg miljard kronor. Av dessa går cirka 35 miljoner kronor för medfinansiering av lokala klimatsäkringsåtgärder. Miljöpartiet anser att det befintliga anslaget är helt otillräckligt utifrån det reella behovet av klimatanpassning i kommunerna. För att förhindra stora översvämningsskador borde kommuner få ett krav på att trafik- och bebyggelseplanering samt beredskap anpassas till det förändrade klimatet. Plan- och bygglagen bör ändras för att reglera kravet på obligatoriska klimat- och sårbarhetsplaner. Kombinerat med tydliga krav på kommunerna är det rimligt att staten medfinansierar de omfattande investeringar i nya dagvattensystem och annat som behöver göras. Miljöpartiet vill därför att anslaget tiofaldigas för år 2013 till 350 miljoner kronor. På tre år vill vi skala upp stödet till en miljard kronor fördelat på tre år (350, 350 respektive 300 mkr). Vi kallar denna satsning för klimatanpassningsmiljarden eller KLAMP.

Miljöpartiet vill omdisponera medel från den militär verksamhet under försvarsanslagen och till klimatanpassningsåtgärder. Hoten mot vårt land handlar mer om att samhället ska värna mot pandemier, miljöförstöring, direkta konsekvenser av den globala uppvärmningen samt teknologiska katastrofer typ härdsmältor, men även hot som terrorism, organiserad brottslighet, cyberattacker samt olika slag av militära hot.

Sektorn sårbarhet och klimatanpassning kommer att behöva mycket större resurser framöver, bland annat för att klimatsäkra Vänern och Mälaren.

Klimat- och sårbarhetsplanerna bör vara underlag förr hur bland annat bygglov och detaljplaner utformas. När SKL för något år sedan frågade kommunerna visade resultatet på att knappt 25 procent, cirka 70 av 290 kommuner, som hade tagit fram en sårbarhetsanalys. För att det inte ska bli en tung ekonomisk post för kommunerna vill vi att staten ska gå in med delfinansiering genom KLAMP.

Ett av klimat- och sårbarhetsutredningens förslag är att fördubbla preskriptionstiden för kommunernas ansvar för skador till följd av att kommunen inte tillräckligt beaktat risker för översvämningar, ras, skred och erosion i planarbetet. Regeringen har inte tagit upp förslaget trots att det är uppenbart att samhällets skydd för enskilda behöver stärkas och att kommunpolitiker måste få ett starkare motiv att sätta klimatsäkring framför lockande förslag på kortsiktig exploatering. För att förhindra framtida översvämningsskador behöver städerna bli gröna i dubbel bemärkelse. Det krävs stora investeringar i nya VA-system, spårvagnslinjer, snabbcykelstråk och fler grönytor. Utan klimatsäkring av tätorterna kommer villaägarna även vid nästa kraftiga och ihållande regn att få stå för kostnaderna.