Regeringen har nyligen tillsatt en utredning om en fossilbränsleoberoende fordonsflotta. Enligt direktiven ska utredaren analysera olika alternativ för hur begreppet fossiloberoende fordonsflotta kan ges en innebörd som stödjer visionen för nollutsläpp av växthusgaser 2050. Med tanke på att energianvändningen i den svenska transportsektorn till 95 procent utgörs av fossilbränslen är det en avancerad uppgift.
Fordon definieras som ett transportmedel; ett rörligt föremål för transport av människor och gods, vanligen på vägar. Sedan regeringen Reinfeldt 2008 ersatte klimatmålet för hela transportsektorn med ett mål om att fordonen ska bli fossilbränsleoberoende har det varit oklart hur målet ska tolkas. Räcker det med att bilar rent tekniskt kan gå på förnybara drivmedel eller är det meningen att bensin- och dieselanvändning ska ha upphört?
Bakom begreppet fossilbränsleoberoende låg sannolikt en förhoppning om att ny teknik är ett kraftfullt klimatverktyg. Förvisso har elbilar börjat komma in på marknaden; 185 elbilar nyregistrerades under 2011. Det totala antalet elfordon i trafik var vid utgången av året 366 stycken. Räknar man även med elhybriderna utgör dessa sammantaget inte mer än en halv procent av hela personbilsbeståndet. Fortfarande drivs 76 procent av bilarna med bensin och 17 procent med diesel.
En förändring som radikalt kan minska fordonsflottans beroende av fossila drivmedel är om bilar ersätts av cyklar. Detta sker nu i några av eurokrisens länder eftersom människor inte längre har råd med bilkörning. Cykeltransporter är inte bara fossilbränsleoberoende och billiga, de är också hälsofrämjande och yteffektiva. Därför bör utredningen om den framtida fordonsflottan beakta den utveckling av transportinfrastruktur och samhällsplanering som kan öka cyklingen på bilens bekostnad.
Hög tid att skifta fokus
Bilister har länge haft ett sammanhängande väg- och gatunät som är differentierat efter hastighet samt förväntad trafikvolym. De är vana vid en jämn standard, fungerande vägvisning, parkering, bensinstationer och andra faciliteter som är utformade för bilismens behov. Det är hög tid att trafikplaneringen skiftar fokus och utgår från de trafikslag som minskar oljeberoende och förbättrar hälsa. Städer bör planeras så att det är lätt att leva att förflytta sig utan bil. Erfarenheter från Köpenhamn och andra städer med en stor cykeltrafik visar att sammanhängande cykelstråk drar till sig pendlare.
En rättvis fördelning av gatuutrymmet för de människor som vill vistas där kan vara en principiell utgångspunkt för en trafikplanering som minskar fossilberoendet. Storstäder präglas ofta av trängsel och besvärande kötider. Det borde vara självklart att fokusera på de trafikslag som tar minst plats.
Kan bli cykelstråk i stället
En privatbil står i genomsnitt stilla 95 procent av dygnet. Utifrån klimat- och luftkvalitetssynpunkt är det givetvis bra. Men parkeringsrader längs gator kan bli cykelstråk i stället. Arbetsplatser och affärer bör prioritera cykelparkering framför p-platser för bil. I kombination med ett fullt marknadspris för bilens p-plats visar forskning att det får tydliga effekter på valet av färdmedel.
Att cykling har blivit trendigt visas att det trafiksäkerhetsseminarium som MHF (Motorförarnas helnykterhetsorganisation) ordnar i år har snabb och säker cykling som huvudtema. Att åstadkomma säkra cykelstråk är kanske det mest effektiva en kommun kan göra för att minska fossilbränsleanvändningen. Varken utredningsresultat eller riksdagsbeslut behöver inväntas.
