Gunnar Malm, Trafikverkets generaldirektör, hävdar att "en effektiv och samordnad hantering av det svenska transportsystemet är grundtanken bakom de omfattande reformer som genomförts inom transportområdet sedan 1988" (Di Debatt 29/5).

Jag tror att få tågresenärer håller med om att tågtrafiken är effektiv och samordnad. Det som tidigare var Statens Järnvägar med ett samlat ansvar för resenärer och gods ersattes av Trafikverket, statliga bolag som SJ, Green Cargo, Jernhusen, Infranord samt av ett stort antal privata bolag som kör tåg, lagar räls och så vidare.

När jag var ny i trafikutskottet kom det många utländska besök som ville studera hur järnvägen kunde hållas i så gott skick trots låga kostnader. Sedan började konkurrensutsättning av spårunderhåll. Verksamheten styckades upp i upphandling, utförare och kontroll. Överklagnings- och skadeståndsprocesser tillkom.

Eftersom arbetet ska generera vinst blir det allt mindre kvar för att utföra själva jobbet. Under det sista året med statligt ägande i England uppgick anslagen till de engelska järnvägarna till totalt 1 miljard pund. Vid slutet av det första året av privatisering hade dessa mer än fördubblats till 2,1 miljarder pund. En fjärdedel av detta ökade anslag absorberas av transaktionskostnader ( juridiska kostnader), vinstmarginaler, högre försäkrings- och kapitalkostnader.

Antalet personer som jobbar direkt med underhåll har minskat med 1 500 personer sedan 1998 samtidigt som den administrativa personalstyrkan har ökat med samma antal. Att upphandling till lägsta kostnad skulle vara effektivt för samhället känns tämligen teoretiskt, när det vid trafikutskottets utfrågning efter det första vinterkaoset på spåren framkom att snöröjningen på spåren i Luleå enligt kontraktet bara skulle utföras måndag-fredag under kontorstid. Riksdagens beslut om återtaget underhåll är bra för oss som gillar att åka tåg.