Att Trafikverket bjuder ut sin IT-enhet, Trafikverket ICT, till försäljning, kanske inte förefaller så dramatiskt vid en första anblick. Men vem som driver ett av Sveriges största, operatörsneutrala och rikstäckande telenät är inte oviktigt. ICT ansvarar nämligen för att tåg- och vägtrafiken har den it- och telekommunikation som behövs för att fungera säkert och pålitligt. De fyra transportslagen järnväg, väg, sjöfart eller flyg fungerar inte utan det femte - data- och telekommunikation.

ICT förser även flera andra myndigheter med för dem kritiska tjänster. Att garantera tillgång till en robust infrastruktur för it- och telekommunikation är ytterst en säkerhetspolitisk fråga.

Det moderna samhället är beroende av data- och telekommunikation och blir allt mer sårbart. I takt med den snabba tekniska utvecklingen följer nya hotbilder. Samhällets finansiella system bygger på att tele- och datorkommunikationen fungerar tillförlitligt. Affärer görs upp, pengar flyttas och viktig finansiell information överförs mellan banker, företag samt privatpersoner under dygnets alla 24 timmar, året runt. Andra samhällsfunktioner som är känsliga för störningar på grund av IT-attacker är vattenförsörjning och mobiltelefonisystem. Det är lätt för en privatperson att inse hur beroende man är av detta i 2010-talets Sverige.

Den försäljning som Trafikverket nu avser att genomföra går stick i stäv med den utredning som Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap, MSB, gjorde 2010, "Tillgänglig och skyddad kommunikationsinfrastruktur för offentlig sektor". MSB slår fast att vissa myndigheter behöver tillgång till en statligt kontrollerbar kommunikationsinfrastruktur och föreslår att ICT får ansvar för drift och förvaltning av den. ICT har infrastruktur och kompetens för att hantera nämnda information.

Går det att säkra viktiga samhällsfunktioner utan en statligt ägd, opererad, styrd och prioriterad infrastruktur för kommunikation?

Vågar vi förlita oss på att privata aktörer gör de långsiktiga investeringar som krävs?

Hur ser samhället till att privata aktörer tar ansvar i en krissituation, när det kan innebära kostnad istället för vinst?

Hur ska regeringen kunna ta ansvar för en krishantering om den avhänder sig kontrollen över data- och telekommunikation?

Även om själva fibernätet blir kvar i statlig ägo, kan hantering och drift av kapaciteten inte längre göras med statlig insyn när nyttjanderätten till den säljs. Jämförelse med järnvägen stämmer till eftertanke. Trots statliga miljardinvesteringar i upprustning av Västkustbanan riskerar tågtrafiken att utebli när den privata operatören inte klarar sitt uppdrag.

Trots att dessa grundläggande frågor inte besvarats planeras nu en försäljning av ICT.

Ännu är det inte för sent, försäljningen är inte slutförd. Vi anser det vara självklart att den övergripande samhällsnyttan och ansvaret för medborgarna ska vara politikens främsta uppgift. God krisberedskap och säkerhet måste väga tyngre än ideologiskt betingad utförsäljning av en väl fungerande samt för samhället kritisk statlig verksamhet.