Peter Lange bör läsa originaltexter och inte dra slutsatser utifrån referat så som han gjorde i Sydsvenskan 4.4.

I den rapport han hänvisar till konstateras att kollektivtrafiken med tanke på kapacitet och håll­barhet bör ta hand om huvud­delen av de ökade persontransporterna. Generellt är spårtrafik mest effektiv vid stora reseströmmar och längre avstånd, medan buss med fördel kan användas för anslutande trafik med mindre flöden. Utvecklade bussförbindelser, bland annat så kallade Bus Rapid Transit (BRT) kan också vara samhällsekonomiskt effektiva i vissa rela­tioner, även som ett första steg till en spårburen kollektiv­trafiklösning (sid 177 i Trafikverkets kapacitets­utredning).

Lundalänken är ett bra exempel på det sistnämnda. Den anlades 2003 enligt konceptet ”tänk spår kör buss” och blev en av Sveriges första BRT-linjer. Tät tidtabell i kombination med eget körfält och prioritering i ljussignalerna har mer än fördubblat antalet resenärer. Busstrafiken har nu vuxit ur sin kostym och behöver graderas upp till spårvagnstrafik. Lundalänken är också ett argument för att det borde vara slut på den enfaldiga diskussionen om det ska vara buss eller spårvagn i större städer. Det är lika klyftigt som att debattera om det behövs hammare eller såg på ett husbygge. Båda behövs!

Lunds kommun bör göra samma som Riksrevisionen nyligen rekommenderade regeringen att göra; fastställa en bana för hur de klimatpåverkande utsläppen ska minska till de uppsatta målen. Ett enigt kommunfullmäktige har sagt att det är halvering till 2020 som gäller. Då behöver alla tillgängliga investeringsmedel användas för att åstadkomma attraktiva kombinationer av spårvagn och buss som tillsammans kan svara för de förflyttningar som inte bör göras till fots eller med cykel. Lunds kommun bröt ny mark när den gjorde sin LundaMaTs (plan för miljö­anpassning av transporterna). Spårvagn på Lundalänken, snabbcykelvägnät och fler busskörfält är den vidare­utveckling av det åtgärdspaket som behövs för att hävda Lunds position som klimatkommun.