Många företagare vill transportera sina varor klimatsmart. Många av dem har barn och barnbarn de känner ansvar för. De vill kunna säga att de gjort något bra för miljön. Eftersom transporter står för ca 40% av Sveriges klimatpåverkan finns det en stor efterfrågan på att lägga om godstransporter från väg till järnväg. Sjöfart är ett energieffektivt alternativt till långtradare för de riktigt stora godsvolymerna.
Ett rimligt antagande är att en borgerlig regering lyssnar på och försöker förankra sin politik hos företrädare från näringslivet. Beträffande transportpolitiken så kan man undra vem regeringen i så fall har lyssnat på. Vem är det som har krävt att banavgifterna ska fördubblas inom en fyraårstid? Vem är det som har krävt att Trafikverkets anslag för skötsel av järnvägen ska vara så lågt att det blir kaos vid minsta väderstörning? Ett av de tyngsta företagen inom den sektor som kombinerar väg och järnväg – Cargonet – aviserade nyligen att de skulle lägga ner verksamheten. Konsekvensen av denna nedläggning skulle kunna bli minst 300 långtradare ytterligare per dag. Även om det i elfte timmen dykt upp en lösning för det första kvartalet 2012 så finns det all anledning att ändra nuvarande villkor för järnvägstransporter.
Länsstyrelsen i Skåne håller på att utforma nya strategier för att nå de 16 miljömålen. Ökningen av vägtransporterna ett av det största hindren för att nå såväl klimatmålet som flera av de andra målen. Den positiva effekterna av att personbilarna blivit bränslesnålare motverkas av lastbilstrafikens ökning som sammantaget innebär att trafiken står för en allt större andel av klimatpåverkan. Enligt Statens Institut för Kommunikations Analys finns det en potential för att minska trafikens klimatutsläpp med 4-5 miljoner ton koldioxid genom överflyttning mellan trafikslag. Eftersom 78 % av lastbilstransporterna i Skåne är transittrafik borde järnvägen och de skånska hamnarna kunna öka sin andel av godsfrakterna rejält. Utöver miljönyttan av en sådan omställning så skulle problem med olycksrisker, köbildning och förslitning av vägnätet bli lättare att lösa.
I andra länder med mycket transittrafik, bl a Schweiz, Österrike och Tyskland finns det sedan flera år en lastbilskatt som har bidragit till en bättre fördelning mellan väg, järnväg och sjöfart samt effektivare godstransporter i övrigt. Trots att även Danmark har ett principbeslut på att införa en kmskatt för lastbilar fortsätter den svenska regeringen att säga nej. Den fördubblar i stället banavgifterna vilket blir ett dråpslag för de näringsidkare som försöker ta miljöansvar. Branschorganisationen Tågoperatörerna har liksom miljöpartiet varnat för att banavgiftshöjningen i kombination med den undermåliga skötseln av spåren kommer att försvåra för företagen.
Även sjöfarten lider av att regeringens svala intresse för näringen. När de skärpta internationella reglerna för sjöfartens luftföroreningar träder ikraft 2015 riskerar det att leda till en överflyttning av gods till vägarna. Det kostar att utrusta sig för de nya kraven på låga svavelutsläpp. Om då lastbilarna inte på motsvarande sätt tvingas täcka för sina miljökostnader kan resultatet bli en lägre andel gods på sjön. Eftersom Sverige med sin långa kust och 51 hamnar har utomordentliga förutsättningar för att låta fartygen frakta det gods som annars går genom hela Sverige med lastbil är det obegripligt att regeringen vägrar skapa rättvisa konkurrensförhållanden mellan de olika transportslagen. Miljöpartiet anser att kmskatt för lastbilar ska införas innan det kan bli tal om höjda banavgifter.
