Per Eriksson och Mats Alaküla föreslår (Aktuella frågor 8.5) att de planerade spårvagnarna i Lund ersätts med elbussar som laddas från vägen. Det finns dock flera skäl till att Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Linköping, Västerås, Helsingborg och Lund valt att satsa på spårvagn och inte på elbuss med laddning från vägen.

Spårvagnar är en väl beprövad teknik som fått en renässans i och med peak oil och klimatkris. Friktionen mellan stålhjul och räls är mycket lägre än gummihjul mot asfalt vilket gör spårvagnen väsentligt energisnålare än bussen. Att välja ett oprövat sy­stem är inget vi har resonerat om i Lunds tekniska nämnd. Det statliga verk som Per Eriksson var generaldirektör för – Vinnova – bör där­emot satsa på utveckling av nya tekniska koncept.

En spårvagn kan ta cirka 180 passagerare. Byte av drivsystem på bussen leder inte till att fler får plats i den. Det är trångt vid Lundalänkens busshållplats på Clemenstorget i högtrafiktid. När ESS och Max 4 är byggda duger det inte med kollektivtrafik som inte rymmer fler resenärer än idag.

Riksdagens trafikutskott studerade ström från marken som alternativ till tråd i luften vid sin resa till Bordeaux för något år sedan. Det är förvisso elegant men knappast något som kan rekommenderas när det snöar. De problem som kollektivtrafiken haft de senaste vintrarna talar för val av ett transportslag som fungerar oavsett väder.

Eriksson och Alaküla påtalar busstrafikens flexibilitet. Men bristen på densamma är en väsentlig förklaring till spårtrafikens attraktionskraft. Det är lätt att se var spårvagnarna går och linjerna flyttar inte.

Lunds nuvarande och kommande kollektivtrafikanter förtjänar snabba, bekväma och pålitliga transporter. I likhet med många andra städer har vi funnit att det för högtrafikerade stråk är spårvagnar som bäst klarar dessa kriterier.