De senaste månaderna har det knappt gått en dag utan att media innehåller nyheter om problem i trafiken för resenärerna. Det tror jag många tycker är naturligt eftersom väldigt många berörs när tåg ställs in och en tredjedel av de tåg som går är försenade.

I vårt tidspressade samhälle väcker det givetvis irritation när folk inte kan passa tider på jobbet, dagis och annat. När infrastrukturminister Catharina Elmsäter- Svärd ventilerar tankenatt flytta julfirandet som svar på klagomål över att släktingar inte kom fram till sina träffar på julafton, späder det givetvis på frustrationen över hur illa tågtrafikens sköts.

Svårigheten att hitta ansvariga för snökaoset på spåren mildrar inte heller kritiken. Stängda järnvägsstationer, dålig ledsagning, isiga tåg, frusna växlar och nedfallna kontaktledningar – hur många vet om det är Trafikverket (före detta Banverket), Jernhusen, Veolia, Infranord (före detta Banverket produktion), Euromaint, den regionala trafikhuvudmannen, Strukton, Transportmyndigheten, SJ eller någon annan som ska ställas till svars?

Godstrafikens problem har emellertid kommit i skymundan. Detta trots att Sveriges industri är väldigt beroende av transporter för att få råvaror till produktion, för att kunna exportera och i regel även en mängd transporter däremellan. Därför var det ett mycket allvarligt avbräck när godsbangården i Hallsberg tilläts vara stängd i mer än två veckor under snökaoset förra vintern.

För åtskilliga industrigrenar är inte lastbilen ett alternativ när det blir trassel för godstrafiken på spår. Malm, stål, pappersmassa och vissa andra industriprodukter lämpar sig bäst för båt och tåg. Därför är det direkt näringslivsfientligt när regeringen fördubblar banavgiften under en fyra-årsperiod.

Höjda avgifter för järnvägstransporter hade det kanske funnits acceptans för om mätbara förbättringar kunnat noteras. Men det praktiska resultatet är ju det motsatta.

Fossilbränsledrivna transporter är inte något långsiktigt alternativ till tågtrafiken. Enligt färska uppgifter från det internationella  energiorganet IEA har redan Peak Oil passerats. Mer råolja än världen pumpade upp år 2006 kommer vi aldrig få fram igen.  Chefsekonomen Fatih Birol på IEA varnar för att de snabbt stigande oljepriserna nu hotar världsekonomins återhämtning.

Många företag och enskilda vill bli mindre beroende av oljedrivna transporter. Volymen förebyggande underhåll och reinvesteringar måste öka för att järnvägssystemet ska bli mer robust. Banverket bedömer att underhållsanslaget behöver höjas med 50 procent för att tidtabellerna ska bli pålitliga.

Att regeringen nyligen i stället minskade ramen för järnvägsunderhåll med 700 miljoner är obegripligt. I Schweiz betraktas tät och väl fungerande tågtrafik som en grundläggande förutsättning för att såväl näringsliv som medborgare ska fungera bra. Per invånare räknat lägger man därför tre gånger så stora anslag på järnvägssektorn. För att inte gods-, pendel- och snabba tåg ska sabotera för varandra behöver det anläggas separata spår för höghastighetståg i storstadsregionerna. Regeringens motstånd mot nya spår är märklig.

94 procent av energin till Sveriges transporter kommer från olja. Om vi tillåter att järnvägen körs i botten kommer Sverige att vara mycket illa rustat vid nästa ökning av råoljepriset. Det är hög tid att starta omställningen till ett långsiktigt hållbart transportsystem.