Opinionsmätningar visar att miljöpartiet har en klar potential att nå längre än det senaste valresultatet. I Danmark har socialdemokratin länge pendlat mellan 20 och 25 % av rösterna, men det kompenseras av att det rödgröna SF vuxit till en liknande andel av väljarkåren. Norge har en rödgrön regering sedan två val tillbaka. Klimatkampanjens mål om att minst 15 % av väljarna skulle välja parti efter klimatfrågan nåddes inte. När klimatet började dala på medias dagordning följde mp med i stället för att hålla liv i klimatdebatten.

Såväl s, v som mp bör ställa sig följande frågor:

1. Är vårt mål att hamna i regering och genomföra vår politik? Det finns sannolikt ingen tvekan om svaret inom socialdemokratin. Men framför allt vänsterpartiet och även miljöpartiet behöver bestämma sig om partiet ska vara ett redskap för faktisk förändring eller en klubb för inbördes beundran.

2. Har vårt parti chans att få egen majoritet 2014? Socialdemokraterna måste tvingas inse att detta är en omöjlig uppgift.

3. Hur sannolikt är det att fp, c och kd lämnar alliansgemenskapen och lierar sig med en eller flera av de rödgröna partierna? Även om stämningen i dessa partier är bekymrad så är det högst otroligt att det resulterar i att de bryter blockgränsen.

4. Vad har respektive rödgrönt parti för långsiktig vision? Att tillfälligt göra upp i enskilda sakfrågor är inte detsamma som att kunna skapa en ekologiskt hållbar och rättvis värld.

Min slutsats är att ett rödgrönt samarbete måste finnas i någon form för att kunna skapa en hållbar utveckling. Alla utvärderingar tyder på regeringens ointresse för reell miljöpolitik. Sverige behöver en offentlig debatt där internationella och långsiktiga perspektiv får större utrymme i förhållande till den begränsade agenda som Reinfeldt och Borg har satt upp. I det rödgröna finns en bas för att skapa berättelser om de utmaningar som det behövs politik för att möta. Visionen om det önskvärda samhället bör inte formuleras som något främst för olika minoriteter, utan en politik som de allra flesta mår bra av. Allianspolitikens tågkaos, ökade arbetslöshet och växande klyftor kan öppna ett fönster för en politik baserad på solidaritet kombinerat med en naturvetenskapligt grundad klimatomställning.

Ålderssammansättningen hos de rödgröna väljarna bådar gott. I samband med möten på cafèer, via debattsidor, facebookgrupper och seminarier kan vi växa underifrån. Partierna måste öppnas upp och den misstänksamhet mot främlingar som finns i dem bör bekämpas. Man ska inte behöva ha ett privat umgänge med den inre kretsen eller ha bevistat 100 tråkiga möten för att komma i fråga. Malmö, Fagersta, Gotland och andra kommuner där de rödgröna fått invånarnas mandat att styra har något att lära oss andra. I dessa kommuner finns möjlighet till bättre kollektivtrafik, mera grönt som växer, positivt företagsklimat, renare luft, god omsorg, nya cykelleder, fler biogaspumpar och annat som folk vill ha. Vi rödgröna kan bli bärare av framtiden.