Med bildandet av Feministisk t initiativ är den politiska kartan delvis omritad. Nu gäller det att fundera över vad det kan få för betydelse efter valet 2006.

De borgerliga partierna vädrar morgonluft och har redan ingått en allians med målsättningen att ta över regeringsmakten efter valet 2006. Det lämpliga svaret på det borgerliga initiativet är en rödgrön motsvarighet. Enligt vår mening bör det finnas politiska förutsättningar för en bred samling där även det feministiska alternativet finns med.

Interna problem
Men det är något rörigt till vänster om socialdemokraterna. Det är välbekant att vänsterpartiet, där vi är medlemmar, sedan flera år brottas med stora interna politiska problem. Mot den bakgrunden har det förts diskussioner om bildandet av ett nytt vänstersocialistiskt parti.

Men frågan är om det finns plats för två nya partier på vänsterkanten?

En sådan situation riskerar leda till motsatsen av vad man vill åstadkomma. Med fyra partier/listor, vänsterpartiet, miljöpartiet, Feministiskt initiativ och ett vänstersocialistiskt parti, är det troligt att ett eller flera av dessa partier hamnar under fyraprocentsspärren.

Då finns risken att en ansenlig del av de rödgröna väljarna blir orepresenterade i Sveriges riksdag. Det innebär med stor sannolikhet att det röd-gröna laget ersätts av ett blått efter 2006 års val.

Vill inte medverka till borgerlig seger

Vi vill inte medverka till att vidta åtgärder som underlättar för Fredrik Reinfeldt att bli landets statsminister. För det kommer att missgynna låg- och felavlönade kvinnor, miljöfrågorna kommer att trängas tillbaka, arbetsrätten kommer att försämras och de långtidssjuka och arbetslösa kommer att få kraftigt försämrade villkor.

Flera tunga namn har redan lämnat vänsterpartiet. Några av dem har uppenbarligen anslutit sig till socialdemokraterna eller miljöpartiet.

Det är säkert fler som kan tänka sig en sådan lösning. Men dessvärre går de flesta ut i passivitet då de inte tycker sig hitta ett alternativ som passar dem.

Enligt vår mening finns det dock ett alternativ, som också förts upp till debatt på Vägval vänsters hemsida, nämligen valteknisk samverkan mellan två eller flera politiska inriktningar. Man skulle till exempel kunna tänka sig en sådan samverkan mellan partilösa vägval vänstrare, miljöpartister, feminister och vänsterpartister, en så kallad regnbågsallians.

Då handlar det om att samlas bakom en partibeteckning och att man förhandlingsvägen kommer överens om hur valsedlarna ska komponeras.
Att kandidaterna representerar olika riktningar kan klargöras genom att ange vad man politiskt företräder. Representerar man till exempel Feministiskt initiativ kan det anges bakom namnet. På det sättet blir det lätt för väljarna att göra sitt eget val.

Personvalsreformen underlättar för valteknisk samverkan. Det är ju upp till var och en att kryssa för vem man vill. Det är en intressant demokratisk utmaning att lägga mer makt i väljarnas händer.

Med valteknisk samverkan minimeras risken att röster går förlorade. Dessutom tvingas inte enskilda personer att göra ställningstagande som de inte känner sig
mogna för.

Vi vet att det finns krafter som hävdar att valteknisk samverkan är ett sätt att manipulera valsystemet och sätta fyraprocentsspärren ur spel. Det är ett ohållbart resonemang.

Den valtekniska samverkan vi talar om är politiskt rimlig. Det handlar inte om att hoppa i säng med vem som helst.
Det finns utan tvekan politiska förutsättningar för en valteknisk samverkan mellan feministiska, gröna och röda krafter. Fast då gäller det förstås att bortse från snäva partiegoistiska intressen.

Partier borde enligt vår mening inte vara några självändamål, utan redskap för väljarna att påverka och förändra verkligheten.