Sverige har jämfört med de flesta demokratier haft få år av borgerligt styre. Det finns en tämligen stor uppslutning bland medborgarna kring grundläggande vänsteruppfattningar. Plånboken ska inte få styra tillgången till vård, utbildning och omsorg. Det ska finnas lagar och avtal som hindrar att anställda blir utlämnade åt arbetsgivarens godtycke. För många av samhällets problem räcker det inte med individernas initiativ, det krävs också gemensamma lösningar.

Ändå tyder opinionsmätningarna på att det finns risk för ett borgerligt maktövertagande i samband med nästa års val. Huvudförklaringen till förändringarna bland partisympatierna är sannolikt att moderaterna förflyttat sig vänsterut. Men vi tror också att det rödgröna lagets defensiv, i förhållande till borgerlighetens offensiv, kan förklara något av opinionsförändringen.

På ena planhalvan har fyra partier bildat en allians och lägger gemensamma förslag. Den andra planhalvan är mer splittrad och ger ett något uppgivet intryck.

Rödgrönt regeringsinnehav
Därför finns det anledning att erinra vad som hände 1998. I riksdagsvalet gav väljarna s, v och mp majoritet och det rödgröna regeringssamarbetet inleddes. Tidningarnas ledarsidor var snabba med att räkna ut det de kallade "den rödgröna röran". Men olyckskorparna blev inte sannspådda. Arbetslösheten sjönk och uppskattningen för den förda politiken ökade. Väljarna gav i valet 2002 det rödgröna laget ett förnyat förtroende.

Inom ramen för Vägval vänster för vi en diskussion om hur politiken på kort och lång sikt bör läggas upp för att kombinera solidaritet med ekologisk hållbarhet samt feminism i olika tappningar.

Diskussionerna gäller både den internationella arenan och vad ett rödgrönt regeringsinnehav i Sverige bör erbjuda medborgarna.

Bland Vägval vänsters medlemmar finns stor partipolitisk bredd. Förvisso finns det medlemmar i Vägval vänster som önskar att föreningen utvecklas till ett politiskt parti som ställer upp i riksdagsvalet 2006. Vi delar inte det önskemålet. Enligt vår mening är bredden och pluralismen en stor styrka för Vägval vänster.

Vänstermänniskor behöver ett odogmatiskt forum för konstruktiv idédebatt och alliansskapande oavsett om de är partilösa, medlemmar i s, v, mp, Fi eller något annat parti.

I flera medier har det förekommit uppgifter om att vi lämnat Vägval vänster för att i stället ansluta oss till miljöpartiet de gröna. Så är det inte. Vi har lämnat vänsterpartiet, inte Vägval vänster. Några vänsterdebattörer är starkt kritiska till att vi anslutit oss till mp. Med allmänna och svepande formuleringar beskrivs mp som ett flummigt, borgerligt parti som sviker arbetarrörelsens ideal.

Det är en ytlig och felaktig beskrivning, men en klyscha som hörts från delar av arbetarrörelsen och vänstern allt sedan mp bildades. Den borgerliga stämpeln på partiet stämmer inte överens med vad väljarna anser. Väljarundersökningen visar entydigt att mp-väljarna finns inom det så kallade vänsterblocket. Numera har mp gått förbi v när det gäller att vara de socialdemokratiska väljarnas näst bästa alternativ.

Progressivt arbete
Vi har valt mp för att det har goda förutsättningar för ett progressivt politiskt arbete. Mp är enligt vår mening det parti som klokast kombinerar solidaritet med det gröna och det feministiska. I mp finns en uttalad strävan att fullt ut påverka och ta ansvar för den förda politiken genom att ingå i en rödgrön regering efter valet. Mp har en realistisk och modern hållning till hur dagens problem ska lösas.

Förutsättningarna för välfärdspolitiken är förändrade sedan förra seklets mitt. I Sverige lever vi nu under andra sociala och ekonomiska förhållanden. Å ena sidan har många en mycket hög materiell standard. Å andra sidan finns det en mycket stor del av befolkningen som hamnat i hopplös ekonomisk och kulturell fattigdom. Då borde det vara självklart att kritiskt granska generella välfärdens principer.

Människor med miljoninkomster behöver inte maxtaxor. Att både vilja höja taken i ersättningsnivåerna och samtidigt ta ett långsiktigt ansvar för finansiering av vård, skola, omsorg är ekonomiskt helt orealistiskt.

Miljöpartiets internationella solidaritet är genuin. Ingen annat parti är lika konsekvent som mp beträffande biståndsmålet, en procent av statens utgifter. Det samma gäller kring miljömålen. Att skapa ett rättvist miljöutrymme för världens befolkning innebär stora livsstilsförändringar för oss i den rika världen. Den miljöskadliga verksamheten är en stor belastning för den gemensamma ekonomin.

För mp är inte miljöomställning och grön skatteväxling bara honnörsbegrepp som används vid passande tillfällen. Det handlar om att med kraft ställa om bland annat energianvändningen, transporterna och matproduktionen. Det innebär i sin tur stora möjligheter till ekonomisk utveckling och nya jobb.

Den feministiska teorin är inte särskilt utvecklad i mp. Praktiken är det bättre bevänt med. Att inte ha arbetarrörelsens traditioner är i detta sammanhang en fördel. Självfallet finns det mycket kvar att göra, men vi har inte träffat på några kvinnor som lämnat mp i protest mot patriarkala arbetssätt.

Inom ramen för såväl miljöpartiet som Vägval vänster kommer vi att fortsätta verka för att stärka det rödgröna samarbetet och att förhindra ett blågrått maktövertagande.