Struntar mp i de gröna företagen? Frågan ställs av Pål Nilsson, Nils Andersson, Göran Larsson och Pelle Sättare, för Skogs- och lantarbetsgivarförbundet räkning, i en debattartikel i Land Lantbruk nr 12.

Skribenternas frågeställning utgår från det faktum att Miljöpartiet står bakom regeringens förslag om att rensa något i alla de olika anställningsformer som florerar på arbetsmarknaden. Jag tycker inte att vi med det struntar i de gröna företagen. Tvärtom driver miljöpartiet mer än något annat parti på en utveckling som på olika sätt gynnar företag som har en miljödriven utveckling. Dessutom presenterade vi nyligen en rapport med förslag som underlättar för småföretagen.

Men i miljöpartiets värld ska också de anställda ha rättigheter. Och dess värre har vi under senare år sett en utveckling där de otryggaste anställningsformerna ökat mest. Denna utveckling har slagit hårt mot framför allt kvinnor och ungdomar. Särskilt drabbade är av någon anledning unga kvinnor med annan etnisk bakgrund än svensk.

Miljöpartiet känner väl till att det finns branscher och företag som av olika skäl behöver mer av flexibilitet än ?normalföretaget?. Därför är det väldigt bra att lagstiftningen är dispositiv, det vill säga förhandlingsbar. Med det har vi skapat bra förutsättningar som också bygger på det bästa av den så kallade svenska modellen, nämligen en kombination av lagstiftning och kollektivavtal.

Vi menar att det är fullständigt självklart att många av företagen i skogs- och lantbruksnäringen behöver avtal som anpassar lagstiftningen till exempelvis säsongsarbete. Vi är också övertygade om att inga anställda eller fackliga organisationer har intresse av att motsätta sig avtal som ger jobb och sysselsättning. Att påstå att svenska fackliga organisationer skulle vara så stelbenta och kortsynta i sitt tänkande att de väljer att låta företag gå i konkurs istället för att anpassa arbetstiderna till verkligheten är att grovt underskatta de svenska facken. Det finns dessutom gott om tid för förhandlingar om denna anpassning då den nya lagstiftningen träder i kraft först den 1 juli 2007.

Mot den bakgrunden är det närmast kränkande när Skogs- och lantarbetsgivarförbundets representanter påstår att lagen kommer att leda till ett slut av närproducerade produkter i vårt land. Vidare att maten fortsättningsvis kommer att komma från Mellan- och Sydeuropa vilket innebär fler och längre transporter med tunga lastbilar. Den typen av argumentation bidrar knappast till trovärdighet och konstruktiv handling.

Jag vågar påstå att skogs- och lantbruksnäringen väl känner till att miljöpartiet mer än något annat parti konsekvent arbetar för ett skogs- och jordbruk som är ekologiskt hållbart. Branschen vet att Miljöpartiet är den politiska kraft som mest konsekvent agerar för att till exempel kommuner och landsting ska ha krav om närproducerat i sina upphandlingskrav. Vidare är det inom näringen välkänt att Miljöpartiet är det parti som mest konsekvent hävdar att de transportslag som skitar ner miljön också ska stå för nedsmutsningens kostnader.

Det skulle förvåna oss mycket om den nya lagstiftningen leder till det elände som Nilsson, Andersson, Larsson och Sättare beskriver i sin artikel. Tvärtom är jag övertygade om att såväl inblandade fackliga organisationer som Skogs- och lantarbetsgivarförbundet kommer att teckna avtal som innebär ansvarstagande för både näringen och dess anställda.