I ett inlägg utifrån den 7 juli går moderaterna Per Westerberg och Per Bill till angrepp mot den skatt på flyg som kommer att införas. Inlägget uppvisar emellertid en stor brist på fakta och är närmast vilseledande. Först som sist skall sägas att miljöpartiet inte heller anser att den skatt som nu införs är optimal, men den är betydligt bättre än att inte ha någon skatt alls och bara sitta med händerna i kors och acceptera flygets kraftigt ökade klimatpåverkan, vilket verkar vara moderaternas alternativ.
Idag är flyget helt befriat från skatt på bränsle. Det innebär att en liter bränsle för flyget kostar cirka fyra kronor, medan alla andra trafikslag betalar både energiskatt och koldioxidskatt. Detta är i praktiken en kraftig subvention av flyget från statens sida, samtidigt som flyget är det mest klimatstörande transportmedel som finns. Av den nyligen publicerade rapporten från regeringens kommission för avveckling av oljeberoende framgår till exempel att den koldioxidskatt som staten går miste om genom flygets särställning uppgår till sju miljarder kronor per år. Bara koldioxidskatten för en flygning mellan Stockholm och London skulle uppgå till 700 kronor per passagerare. Att i det läget beklaga sig över en skatt på 98 kronor inom Europa är inte trovärdigt.
Skatten har fått mycket kritik, men oftast på lösa grunder och mer utifrån antaganden än fakta. De enda som har gjort en ordentlig beräkning av skattens effekter, och som har statens uppgift att göra just sådana beräkningar, är Statens Institut för Kommunikationsanalys (SIKA). Experter på myndigheten anser att skatten kommer att få en klart positiv miljöeffekt genom att påverkan på klimatet minskar. Förvisso finns andra invändningar mot skatten. Miljöpartiet hade hellre sett en skatt direkt på bränslet, i stället för en passagerarskatt. Detta skulle få ännu större miljöeffekt, men har inte varit möjligt eftersom flygbranschen har skaffat sig internationella avtal som fredar bränslet mot skatter.
En annan väg att gå är att som flygbranschen, Westerlund och Bill vill, låta flyget ingå i EU:s handel med utsläppsrätter. Detta är en möjlighet som miljöpartiet ställer sig positivt till, men vägen dit är lång. I bästa fall skulle detta troligen kunna införas först efter 2013 eller i värsta fall inte alls, eftersom resten av industrin inte vill att flyget ska ingå. Några undantag för orter i Norrland lär det dock inte bli i så fall, vilket talar för en nationell skatt av regionalpolitiska skäl. Mest fel ute är dock Westerlund och Bill när det gäller fördelningseffekterna, man verkar inte ha läst på fakta. Flygskatten är en del av den gröna skatteväxlingen som gör att skatter flyttas från inkomster till miljöbelastande verksamheter. I utbyte mot flygskatten på 98 kronor inom Europa, får en medelinkomsttagare en skattesänkning på 500 kronor per person. En familj med två vuxna och två barn skulle alltså kunna flyga någonstans inom Europa två gånger per år och ändå tjäna på skatteväxlingen.
Lika fel ute är de när de talar om hotet mot jobben. SIKA anser att skatten kommer att leda till en bromsning av tillväxten inom flyget, inte en minskning av flygandet. Därmed hotas inga befintliga arbetstillfällen. Skatten utgör däremot en viktig broms på flygets mycket kraftiga tillväxt med åtföljande klimatförsämring. |