När Agneta Lindskog i Skånska Dagbladet den 2/8 kraftfullt tar avstånd från ekonomiska styrmedel på miljöområdet utan att ha andra förslag till åtgärder, så tar hon i praktiken också avstånd från miljöpolitik. Det visar på bristande ansvarskänsla och är rent ut sagt oetiskt i förhållande till kommande generationer. Hon hänvisar till EU, dock utan att förklara vad hon menar att EU ska göra för att få till en omställning från oljeberoende och koldioxidutsläpp till miljövänliga transporter. Den gröna gruppen i EU-parlamentet har desto fler förslag på vad EU kan göra. En km-skatt på miniminivå är det som sannolikt vore klokast i klimathänseende. Den kristdemokratiska gruppen i EU-parlamentet har, trots att Anders Wijkman är en av dem, inte utmärkt sig positivt vad gäller vare sig kemikaliepolitik, klimat eller någon annan miljöfråga. Tvärtom. Men jag ger Lindskog rätt i att miljöproblem måste tacklas både nationellt och globalt samt att medlemsländerna som sätter agendan i EU. Jag röstade förvisso nej till ett svenskt inträde, men anser att folkomröstningsresultat ska respekteras och tycker därför personligen inte att utträdeskravet är aktuellt.

Klimatförändringarna är vår tids största miljöutmaning. Vi kan inte önska bort dem, vi måste göra något konkret. Lindskog säger att ?kristdemokraterna tar miljöproblemen på allvar? men har inget att hänvisa till annat än satsning på energieffektiv forskning? som ju alla andra också vill ha. Det är pinsamt tunt. Den väg det rödgröna regeringssamarbetet har valt är skatteväxling, vilket innebär att vi inom ett oförändrat skattetryck omfördelar skatter så att de höjs för miljöförstörande verksamhet och sänks för arbete. Flygskatten kombineras exempelvis med en höjning av grundavdraget vilket gör att en barnfamilj får göra minst två utlandsresor om året innan de drabbas av en kostnadsökning. Det är oerhört viktigt att miljöpolitiken drivs långsiktigt och konsekvent för att just undvika att svaga grupper drabbas. Lindskog motsätter sig bensinskatt med hänvisning till svaga grupper. Just för att värna dessa i ett internationellt hänseende är det avgörande om vi i den rika delen i världen minska vår klimatpåverkan. Risbonden i Bangladesh påverkas mer av klimatförändringar än vi i Sverige.

Att minska oljeberoendet och ställa om till en långsiktigt hållbar transportförsörjning är en oundviklig uppgift om tillverkning och handel ska fungera i framtiden. Tunga råvaror och långa avstånd gör Sverige mer beroende av transporter än många andra länder. Om man vare sig vill skära i välfärden eller höja skatterna måste långsiktiga investeringar vara väl genomtänkta och bidra till ekologisk hållbarhet. Att lägga ner miljarder på att bygga en fyrfilig motorväg i ett Natura 2000-område är exempel på motsatsen. Eftersom jag antar att kristdemokraterna inte vill öka skattetrycket borde ni också förorda att E22 görs trafiksäker genom att anlägga 2+1-väg med mittvajer i befintlig sträckning. Jämfört med motorväg åstadkoms samma trafiksäkerhetsvinst, men till en tjugondel av kostnaden och på en tiondel av tiden.