Det finns få helger, om ens någon helg, då inte rattfyllan skördar nya dödsoffer i Sverige. Vägverket redovisar att alkoholen är ansvarig för en tredjedel av alla dödsfall i trafiken.


De som dör i trafiken förlorar i genomsnitt hela 33,5 år av sin återstående livslängd. Rattfylla leder till att tusentals människor varje år blir allvarligt skadade. Alkoholrelaterade trafikolyckor leder till kostnader på åtta miljarder per år för sjukhusvård, sjukpenning, produktionsbortfall, med mera.
Infrastrukturminister Messing är mycket engagerad i att bekämpa rattfylla. Hon har ett starkt tryck från riksdagens trafikutskott där sex av sju riksdagspartier vill införa lagkrav på alkolås i nya bilar. Endast moderaterna är negativa till lagkravet.

Det finns också en kraftig opinion för att få stopp på dem som kör berusade. Men frågan är vilka åtgärder som behövs för att klara det. Messing öppnade på årets trafiksäkerhetskonferens i Tylösand upp för en subvention av alkolås. Det vore dock logiskt att först ta bort den straffbeskattning på alkolås i förmånsbilar som finns i dag. Om förmånsbilen utrustas med alkolås räknas det som extra utrustning som höjer det förmånsvärde som ska tas upp i deklarationen. Att ta bort denna beskattning har bilbranschen och nykterhetsrörelsen krävt länge. Hälften av all nybilsförsäljning i Sverige är förmånsbilar och därför har ändring av förmånsbilsreglerna stor effekt.

Subventioner kan vara effektiva, men riksdagen förfogar också över lagstiftningsinstrumentet. De som bäst behöver alkolås vill inte ha dem ens om de är gratis. Ett svenskt lagkrav på alkolås i nya bilar skulle klassas som ett handelshinder i EU och kräver således ett undantag från EU-direktiv. I väntan på ett dylikt undantag finns andra lagar som kan ändras. Varför ska den som dömts för rattfylleri inte tvingas ha alkolås när vederbörande ger sig ut i trafiken igen? Cirka en tredjedel av de dömda blir tagna för samma brott igen inom tio år. Eftersom polisen inte har resurser att kolla mer än en bråkdel är mörkertalet för rattfyllerister stort.

I dag finns ett frivilligt program som rattfylleridömda kan gå in i för att bli rehabiliterad från sina alkoholproblem. De får behålla körkortet om alkolås installeras i bilen.

Sedan det frivilliga alkolås-programmet startade är det endast cirka en procent av alla rattfylleridömda som valt att gå in i programmet och fullföljt det. Övriga 99 procent är en stor fara i trafiken. Varför låta detta fortgå?

Det borde vara lika självklart att människor med alkoholproblem har krav på alkolås inskrivet i körkortet som att synsvaga har krav på glasögon som körkortsvillkor.