Spårvägar. Folkpartisterna Allan Widman och Björn Lagerbäck tycker att miljöpartiets förslag på att återinföra spårvagnstrafik i Malmö är provocerande. De hänvisar till att den utredning som gjordes när Anna Brandoné (s) var trafikkommunalråd visade på orimliga kostnader. Faktum är att denna utredning inte slutbehandlades i politiska instanser eftersom det blev ett starkt tryck på att samlas kring Citytunneln och dess finansiering.
Malmö har vuxit mycket de senaste åren och biltrafiken har ökat kraftigt. Högskolans etablering och bygget av Västra hamnen är viktiga element i stadens förnyelse. Det som saknas är ett modernt och effektivt kollektivtrafiksystem. Ute i många av Europas storstäder har man löst problem med trängsel, dålig luft, buller och olyckor genom att bygga upp spårvagnslinjer. Grenoble, Strasbourg, Karlsruhe, Freiburg im Breisgau och Zürich är några av dem.
En av anledningarna till att den Europeiska renässansen för spårvagnstrafik ännu inte nått Sverige är att det hamnat i en gråzon - Banverket bygger inte spår för stadstrafik och kommuner klarar inte av att finansiera så stora investeringar på egen hand.
Men med tanke på att oljekommissionen under Göran Perssons ledning har föreslagit att bensinförbrukningen ska halveras till 2020 och att klimatförändringarna blivit allt mer påtagliga de senaste åren är det dags att tänka nytt. Ytterligare ett motiv för att det inte räcker med fler bussar för att lösa trafiksituationen i centrala Malmö är de överskridandena av EU:s miljökvalitetsnormer för kväveoxid.
För övrigt börjar busstrafiken bli så omfattande att det snart inte ryms fler bussar vid till exempel Centralen, Värnhem och Södervärn.
Jämfört med järnvägar, särskilt när de går i tunnel, är spårvagnsnät billigare och snabbare att få på plats.