I decennier har borgerliga politiker huvudsakligen talat om miljöskydd i negativa termer av uppoffringar, att ge avkall på ekonomisk utveckling och personlig bekvämlighet. Många har retat sig på miljöintressena och misstänkt att det ligger en konspiration eller dold agenda på lur bakom de fina orden. Man har antytt att det handlar om puritanism och självspäkning, underbyggt av tveksamma fakta. Den senaste veckan torde denna bild av miljöarbete ha fått sig en rejäl smäll. Klimatförändring har seglat upp på dagordningen på ett hittills oskådat sätt och visat att miljöfrågorna inte bara handlar om skalbaggar och kompostering, det är i lika hög grad en ekonomisk och social fråga, och i slutänden en fråga om överlevnad. Inom loppet av några dagar presenterades tre mycket tunga rapporter som rimligen bör sätta en helt ny agenda även för borgarnas politik.

Det började med att ansedda National Oceanography Centre i Storbritannien visade att mardrömsscenariot kan vara på väg att inträffa: Golfströmmen har mattats och delvis stannade den till och med under några dagar år 2004.

Nästa rapport kom den 30 oktober. Då presenterade förre chefsekonomen på Världsbanken, Sir Nicholas Stern, en omfattande studie av de ekonomiska följderna av klimatförändringen. Där framkommer att kostnaderna kan bli lika stora som för båda världskrigen tillsammans och att över 200 miljoner människor kan komma att bli flyktingar när delar av jorden blir obeboelig. Att stoppa klimatförändringen kostar å andra sidan bara en tjugondel så mycket: en procent av BNP eller mindre än vad som spenderas på reklam årligen.

Den tredje rapporten kom i onsdags, en delrapport från Klimat- och sårbarhetsutredningen. Där anses riskerna för framtida översvämningar i Mälaren och Vänern stora. I Stockholm hotas vitala samhällsfunktioner och hur de ökade vattenmassorna genom den rasbenägna Göta Älv ska klaras vet man inte. Runt Mälaren och Vänern kan mer än 3,5 miljoner kvadratmeter byggnadsyta komma att ställas under vatten. Alldeles självklart är detta ett globalt problem som kräver globala insatser. Men Sverige har en viktig roll att spela, både genom att påverka det globala samfundet och att ta ansvar för sin egen påverkan på jordens klimatsystem. Det spelar roll vad Sverige gör och mycket mer behöver göras. De senaste åren har miljöpartiet varit drivande för en offensiv miljöpolitik. Varje ny budget har innehållit flera nya steg mot ekologisk hållbarhet. I de motioner som vi lade i riksdagen för någon vecka sedan finns ett paket med 51 åtgärder för att minska Sveriges klimatpåverkan. Mer järnväg och biogas Bland dessa kan nämnas: Gå i spetsen inom EU och WTO för att få bort subventioner av fossila bränslen. Vi kan börja med att lägga koldioxidskatt på torv, som är ett ännu värre bränsle än kol, och ta bort många av industrins undantag från skatten.

Omställning och energieffektivisering av transporter, bostäder och industri.

Kraftig utbyggnad av järnväg och annan kollektivtrafik och minskade satsningar på vägbyggen.

Stoppa utbyggnaden av fossilgas (naturgas).

Starta ett nationellt program för utveckling och utbyggnad av biogas.

Fortsatt grön skatteväxling - sänk inkomstskatter och höj miljöskatter.

Utreda möjligheten att införa klimattullar på importvaror från energiintensiv industri i i-länder som inte ratificerat Kyotoavtalet.

När den nya borgerliga regeringen presenterade sin budget fanns däremot inga nya åtgärder. Man lovar att återkomma med ett förslag om subvention av miljöbilar och miljöministern har sagt att han tänker arrangera en internationell klimatkonferens. Däremot har man hunnit genomföra flera försämringar, till exempel att skrota flygskatten som skulle minska Sveriges klimatpåverkande utsläpp med över 100 000 ton per år och skurit ned i anslagen till den myndighet som arbetar med klimatfrågor, SMHI. Kyotoprotokollet På måndag - i Nairobi - stundar nästa akt i FN:s klimatförhandlingar. Det är bråttom att förhandla fram åtaganden efter 2012 då Kyotoprotokollets första period är till ända, och det är viktigt att marknadens aktörer uppfattar att det är på riktigt. Sverige bör likt Storbritannien kräva striktare mål för 2020, och inom EU driva att man lever upp till sina tidigare åtaganden. Annars kan USA avfärda Europa som hycklare. Det är genom att faktiskt skära ner utsläppen som Sverige, EU och världen visar färg. EU har en chans att höja buden genom att redan nu tala om att utsläppshandeln kommer att skärpas rejält från 2008. Kommissionen kan och bör underkänna de flesta nationella planerna för tilldelning av utsläppsrätter. Framtidstro och optimism är centralt för att kunna vara miljövän. Därför är det naturligt att vi mot alla odds hoppas att den nya regeringen äntligen tar till sig behovet av skarpa åtgärder på klimatområdet. För trots allt, även en borgerlig politiker måste hellre vilja åka kollektivt och betala en miljöskatt än att uppleva att klimatscenarierna blir verklighet och betala en framtida översvämningsskatt som är 20 gånger högre?