När klimatmötet i Nairobi avslutades gav FN:s generalsekreterare en besk kommentar om det bristande ansvar västvärldens ledare visat genom att skjuta på åtaganden om klimatåtgärder. Kofi Annan kan stödja sig på en passus i det Agenda 21-program som antogs på FN:s Riokonferens 1992 och som i sammandrag lyder:
Industriländerna har ett huvudansvar att ställa om till ekologiskt hållbar utveckling, både med tanke på den större miljöbelastning de ger upphov till per capita och med tanke på hur mycket större finansiella samt tekniska resurser de har tillgång till jämfört med övriga länder.
Insikten om de pågående klimatförändringarna och vilka skrämmande framtidsscenarier de kan medföra är nu allmänt utbredd. Enligt ett pressmeddelande från Naturvårdsverket den 17 november tycker 96 procent av de tillfrågade att det är viktigt att vi i Sverige sätter in åtgärder för att göra något åt klimatförändringarna. I samma undersökning är många beredda att köra mindre bil och göra andra förändringar för att reducera klimatpåverkan.
Det som saknas är ett politiskt ledarskap berett att gå i spetsen för den kursändring som måste äga rum. Dåvarande statsminister Göran Persson tillsatte en kommission för avveckling av oljeberoendet. Kommissionen tog fram radikala förslag som den borgerliga alliansen hade kunnat införliva i sitt valmanifest.
Alliansens valmanifest hade många förberedda förslag i övrigt, men vad gäller klimat var det i princip blankt. Centerns förslag till subvention av miljöbilar räcker inte alls. Vad gäller oljeavveckling är flaskhalsen produktion, distribution och pris på de förnybara bränslena - inte fordonen. Skall Sverige klara sina klimatmål behöver såväl person- som lastbilstrafiken minska i omfång.
Skånes förre landshövding Bengt Holgersson har lett en klimat- och sårbarhetsutredning som försökt ta reda på vilka konsekvenser framtida översvämningar kan få. I Stockholm hotas vitala samhällsfunktioner och hur de ökade vattenmassorna genom den rasbenägna Göta älv skall klaras vet man inte.
Runt Mälaren och Vänern kan mer än 3,5 miljoner kvadratmeter byggnadsyta komma att ställas under vatten. Tidigare har Statens geotekniska institut, SGI, i en rapport pekat ut de områden i Sverige som är extra känsliga för högre vattennivåer. Kristianstad är Sveriges motsvarighet till New Orleans. Stora delar av Skanör och Falsterbo riskerar att hamna under vatten. Den erosion som redan nu kostar Ystads kommun stora summor kommer att förvärras drastiskt.
Att i detta läge använda skattebetalarnas pengar för att bygga motorvägar i Skåne eller att acceptera femton nya trafikalstrande Center Syd är helt horribelt. Vi kommer att behöva använda tillgängliga investeringsmedel för att bla bygga ut kollektivtrafiken samt att förbereda oss inför de klimatförändringar vi inte hinner stoppa.
Skånetrafiken har varit framsynt och beställt 40 nya Öresunds- och pågatåg. När dessa anländer om något år behöver cirka femton perronger vara utbyggda för att de långa tågen skall kunna utnyttjas. Till detta har regeringen inte anslagit en krona. Istället aviseras i höstens budget en omfördelning från järnvägs- till väginvesteringar.
Miljöministern har dock ställt sig positiv till att med avgifter minska trafiken i fler städer än Stockholm. Detta lär vara nödvändigt både för att klara miljökvalitetsnormerna i Malmö och för att kunna delfinansiera spårvägsutbyggnad samt andra alternativ till bilen.
Pessimister hävdar att vi inte kommer att klara av att ställa om till ett klimatneutralt samhälle i tid. De har kanske rätt, men det finns inget moraliskt alternativ till att försöka.
För alla som har barn och barnbarn eller av andra anledningar bryr sig om kommande generationer är det ansvarslöst att inte vidta de åtgärder som är erkänt effektiva för att minska klimatpåverkan.
Särskilt de av oss som fått väljarnas förtroende i allmänna val har ett ansvar för att fatta de beslut som behövs om framtiden skall bli ekologiskt hållbar.