Öresundskommitténs direktör Petter Møller har alldeles rätt i att en infrastrukturplan för Öresundsregionen behöver upprättas. (Aktuella frågor 6.2). Men det är inte bara tillväxten i regionen som motiverar en revidering av gällande planer. Den nyligen offentliggjorda rapporten från FN:s klimatpanel är ett ännu starkare motiv för att öka kapaciteten för miljöomställning av transportsystemet.
Petter Møller konstaterar helt riktigt att det inte räcker med Citytunneln för att tillgodose alla dem som vill resa kollektivt. Det är därför spårvagnstrafiken i Malmö bör återinföras. Skall kollektivtrafiken vara ett attraktivt alternativ till bilen måste den bli snabbare och ha större kapacitet och vara mer tillförlitlig än stadsbussystemet.
Spårvagnar är också vad åtskilliga städer i Europa det senaste decenniet satsat på för att till en rimlig kostnad och relativt snabbt få fram ett kommunikationsmedel som minskar problem med luftföroreningar, trängsel, buller samt trafikolyckor.

Av de olika alternativ för godstransporter som Petter Møller redovisar är en ökad satsning på Trelleborg som logistiskt nav det som bäst stämmer överens med de transportpolitiska mål riksdagen antagit och även med den ambition att bättre kombinera väg med sjöfart och järnväg som uttrycks i EU:s vitbok om transportpolitik. Att minska vägtrafiken, särskilt vad gäller lastbilar, är det väsentligaste om Sverige skall klara klimatmålen.
Fossila bränslen i uppvärmningen minskar ? vem installerar en ny oljepanna idag? Industrins användning av fossila produkter står stilla, men transportsektorns användning av bensin och diesel ökar stadigt. Denna utveckling är särskilt påtaglig i Skåne.
Den tunga trafiken på Europavägarna de senaste femton åren har ökat med i genomsnitt 57 procent. För E6 norr om Malmö är ökningen hela 120 procent. Denna utveckling är helt oacceptabel ur såväl klimat- som olyckssynpunkt.
För att vända utvecklingen och klara klimatmålen samtidigt som transportflödena fungerar smidigt behövs en rad åtgärder. I artikeln från Öresundskommittén den 6 februari nämns inga vägutbyggnader. Detta är klokt då det snarare skulle förvärra problemen genom att bjuda in till ännu fler klimatstörande vägtransporter.

Tyvärr har alliansregeringen inte (ännu) kommit till denna insikt. I höstbudgeten sägs att en revidering av väg- och järnvägsplanerna skall leda till att utrymmet för väginvesteringar ökar. Hur skall då de tåg som är beställda av den populära Skånetrafiken klara av- och påstigning när cirka 20 plattformar är för korta? Hur går det med de fyra spår mellan Malmö och Lund som är absolut nödvändiga för att få plats med mer tågtrafik? Förhoppningsvis får FN:s nya klimatrapporter regeringen på bättre tankar.
Nya investeringar behövs för att underlätta för omlastning mellan transportslagen så att väg, järnväg och sjöfart kan utnyttjas till det de är bäst på. Men för att detta skall bli verklighet krävs även ekonomiska incitament. Riksdagen fattade ett principbeslut om kilometerskatt i juni 2006. I mars kommer det konkreta förslaget om nivåer och hur genomförandet skall gå till. För alla oss som tänker på kommande generationer är det välkommet.
Vad gäller persontrafiken bör vinstkravet på SJ slopas med det snaraste och flygskatten återinföras så att även de längre resorna kan äga rum utan att påverka klimatet negativt. Det går att åstadkomma förbättrade res- och transportmöjligheter utan att skada miljön, men då måste såväl skattesystemet som infrastrukturen underlätta för det.