I Seko-tidningen nr 1/2007 skriver Ida Lindouf om ojämställda löner bland brevbärare. Enligt Ida, som bygger sina uppgifter på statistik från Statistiska centralbyrån (SCB), tjänar kvinnor 240 kronor mindre i månaden än männen. Då har hon räknat bort de tillägg som beror på att män oftare än kvinnor är lagledare. Det finns således en skillnad som inte kan förklaras med annat än att kvinnor avlönas lägre bara för att de är kvinnor. Det handlar om könsrelaterad lönediskriminering, inget annat.

Så ser det ut på hela arbetsmarknaden. lönediskrimineringen finns inom Postens verksamheter liksom inom hela den övriga statliga sektorn. men den finns också inom kommun- och landstingssektorn och den privata sektorn. I genomsnitt är kvinnors löner 8 procent lägre än männens när man räknat bort skillnader som beror på arbetstider, befattningar, utbildning etc.

Vi diskuterar alltså ett problem som skär rätt igenom hela den svenska arbetsmarknaden. Då är det jättebra att man tar upp kampen på varje arbetsplats och inom varje bransch. Men det betyder också att samhället som helhet inser och bestämmer sig för att göra något åt det som uppenbart handlar om systematisk diskriminering av halva befolkningen, kvinnorna.

Det är mot den bakgrunden som vi miljöpartister hävdar att det politiska systemet ovillkorligen måste ta sitt ansvar. med det menar vi inte att politiken ska ta lönesättningen. Tvärtom, vi respekterar fullt ut att parterna genom kollektivavtal gör överenskommelser om detta.

Däremot kan vi bidra till att förbättra förutsättningarna för att klara jämställda löner. Det gäller särskilt i offentliga sektorn där vi folkvalda också har ett direkt arbetsgivaransvar. Vi menar att av det följer att man faktiskt ska ha en åsikt om lönespridning och annat bland de anställda. det har vi och därför har vi i miljöpartiet anslagit 170 miljoner kronor extra till kvinnolöner i den statliga sektorn i vårt förslag till statsbudget för 2007. Motsvarande siffror för 2008 och 2009 är 340 respektive 500 miljoner kronor.

Vi ser dessa medel som smörjmedel för att komma igång med jobbet att åstadkomma jämställda löner. men det krävs mer. Då handlar det om, precis som Ida Lindouf föreslår, att männen är beredda att visa solidaritet med alla kvinnor som i decennier lönediskriminerats på grund av sitt kön.