Är det meningsfullt att redan nu, 3,5 år före nästa val, sätta igång jobbet med att diskutera miljöpartiets position i förhållande till de andra partierna? Absolut, är vårt svar. Det är inte bara meningsfullt utan också nödvändigt för att grön politik ska kunna genomföras på riktigt.

Det står utom allt tvivel att arbetet för att motverka de globala klimatförändringarna måste vara överordnat under överskådlig framtid. Det ena rapporten efter den andra ger oss bilden av att vi är på väg mot en fullständig miljökatastrof som kommer att följas av en ekologisk, ekonomisk och social kris med en omfattning mänskligheten aldrig tidigare upplevt. En verkningsfull klimatpolitik kräver både långsiktighet och radikala åtgärder. Miljöpartiet behövs för att sätta dagordningen i det politiska samtalet.

Frågan är vilka medel som behövs för att nå framgång. Att stärka miljöpartiet är nödvändigt då det även med den senaste tidens glädjande tillskott är för få medlemmar och ett för svagt väljarstöd. Men det räcker inte med att miljöpartiet växer sig starkare inför valet 2010. Miljöpartiet behöver ingå i ett regeringsalternativ för att klimatpolitiken ska bli tillräckligt vass. Våra väljare förväntar sig självklart att vi strävar efter detta snarare än att nöja sig med en oppositionsroll där välformulerade reservationer är det mesta vi kan prestera.

Desto tidigare miljöpartiet bestämmer sig för vilken sida vi står på i regeringsfrågan ju bättre blir förutsättningarna för ett bra valresultat. Inför valet 2006 ingick mp i ett rödgrönt block. En förändring från denna position ger intryck av brist på stabilitet. Med tanke på SCBs redovisning av andra- och tredjehandsalternativen hos de borgerliga partiernas väljare riskerar vi att förlora mer än vad vi eventuellt kan vinna på att miljöpartiet skulle förflytta sig högerut. Den maktpolitiska frågan handlar inte om huruvida mp föredrar att samarbeta med vänsterpartiet eller något av mittenpartierna. Valet står mellan socialdemokraterna eller moderaterna då det är alldeles uppenbart att det inte går att bilda en majoritetsregering utan att något av dessa partier ingår i en regering.
Bygg upp ett rödgrönt samarbete för ett regeringsalternativ 2010
I partiledardebatten direkt efter valet sa Peter Eriksson att det mest spännande politiska projektet i vår tid handlar om samarbetet mellan de gröna och socialdemokraterna. Vi håller med. I det kreativa mötet mellan grönt och rött kombineras det nya och framtidsinriktade med det traditionella och trygga. Där finns de kunskaper som behövs för att potentialen för gröna jobb ska kunna realiseras. Solidaritetstänkandet från arbetarrörelsen blandas med det globala perspektivet om en hållbar utveckling. Inspiration kan hämtas från bland annat Norge, Nya Zeeland och Tyskland där en radikal miljöpolitik tillsammans med starka sociala ambitioner har vunnit människors förtroende i val.
Även om miljöpartiet skulle öka i nästa val är det uteslutet att det leder till en egen majoritet i riksdagen. Därför är partiet beroende av att samarbeta med ett eller flera partier för att kunna genomföra de gröna förslagen. Vi kan förstås hoppas på att den borgerliga alliansen spricker, men det är förmodligen inte är särskilt troligt eftersom sammanhållning är en förutsättning för en borgerlig regering. Det har också höjts röster för en sammanslagning till ett borgerligt parti.
I det läget måste vi i miljöpartiet analysera och värdera med vilka vi har störst chans att samarbeta för att kunna genomföra vår politik. Ju längre partiet väntar med att bestämma sig desto svårare får blir det att upprätta förtroende och hitta acceptabla lösningar med socialdemokraterna i de frågor vi är oeniga.
Samarbetet kan inledas med öppna idéseminarier arrangerade av Cogito, Arbetarrörelsens tankesmedja, Agora eller liknande. Vi som var med minns att hela mandatperioden 1998 ? 2002 behövdes för att bygga upp den ömsesidiga respekt som var en förutsättning för att kunna formulera 121-punktsprogrammet efter valet 2002 och sedan kunna genomföra väsentliga delar av det. Kommer två år eller mer förflyta där s och mp koncentrerar sig på att renodla sina hjärtefrågor utan kontakt sinsemellan, försvårar det möjligheterna att senare komma överens om ett gemensamt regeringsprogram att ställa som alternativ till en moderatledd regeringen i 2010 års val. En motvilja från miljöpartiet försämrar positionen för dem inom socialdemokratin som vill samverka med mp i förhållande till dem som inte vill ha med mp att göra.
Så är läget. Då är det ingen idé att vi lurar oss själva. För alldeles oavsett om vi föredrar mittenpartierna framför vänsterpartiet så handlar valet till sist om vi föredrar socialdemokraterna eller moderaterna.