Regeringen vill föra över kostnader för trafikolyckor från skattekollektivet till fordonsägarna via trafikförsäkringen. Om kostnadsansvaret kopplades till den risk bilföraren utsätter andra för skulle omläggningen kunna bli en trafiksäkerhetsreform. Men att göra det i form av en extra skatt blir bara ett sätt att ska utrymme för sänkning av andra skatter. Dessutom blir det en kollektiv bestraffning av unga män.

Enligt försäkringsbolagens statistik uppgår antalet personskador i trafiken till cirka 60 000 per år. Antalet trafikdöda är cirka 450 per år. Trafikolyckor är den ledande dödsorsaken bland ungdomar mellan 10 och 24 år enligt WHO. För 2005 uppskattas statens sjukpenning- och sjukersättningskostnader till följd av trafikskador till knappt 8 miljarder kronor. De senaste tio åren har dessa kostnader ökat kraftigt.

Merparten av de trafiksäkerhetsåtgärder som vidtagits har fokuserat på att göra vägarna och fordonen säkrare. Det som återstår att göra är främst att påverka beteendet så att regelverket om hastigheter och nykterhet efterlevs. När hastigheten stiger med 10 % ökar risken för dödsfall i trafiken dramatiskt. Vägverket redovisar att alkoholen är ansvarig för en tredjedel av alla dödsfall i trafiken. Båda dessa orsaker till trafikolyckor kan reduceras väsentligt med hjälp av ekonomiska styrmedel.

Dagens system för att differentiera mellan olika riskgrupper är trubbigt. Det innebär att gruppen unga män får betala höga trafikförsäkringspremier oavsett trafikbeteende, eftersom ett fåtal av dem kör vårdslöst och är överrepresenterade i olycksstatistiken. I stället för denna kollektiva bestraffning borde bilförare behandlas som individer med ansvar för sina egna handlingar. Att ge försäkringsbolagen insyn i vägtrafikregistrets uppgifter om rattonykterhet, fortkörning och andra trafikförseelser kan jämföras med möjlighet att inhämta kreditupplysning om kunder. Detta anses inte integritetskränkande, trots att informationen kan påverka utgången av en affärsuppgörelse eller kraftigt begränsa en persons ekonomiska handlingsfrihet. I dag kan trafikskadade få vänta flera år på ersättning. Läggs hela ansvaret för personskador vid trafikolyckor över på försäkringsbolagen slipper trafik¬skadade risken att bollas mellan försäkringsbolag och försäkringskassa. I Finland har försäkringsbolagen sedan snart 50 år hela det ekonomiska ansvaret för trafikolyckor. Där fungerar rehabiliteringen av trafikskadade betydligt bättre än i Sverige. Liknande system tillämpas i bland annat Kanada och Storbritannien.

Regeringen föreslår att försäkringsreformen under en övergångsperiod finansieras med en skatt på trafikförsäkringen. Utan att samtidigt ge försäkringsbolagen tillgång till vägtrafikregistret kommer det inte att resultera i färre skadade och döda. Vägverket har analyserat vilka trafiksäkerhetseffekter regeringens förslag kommer att få. Analysen visar att skatten troligen kommer att minska den totala bilanvändningen något. Resurssvaga grupper kommer i mindre utsträckning att skaffa bil. Däremot kommer den styrande effekten på dem som kör bil att bli mycket liten.

Beräkningar visar att den som fått sitt körkort indraget efter trafikförseelser borde betala en närmare tre gånger så hög trafikförsäkringspremie som den med ett obrutet körkortsinnehav. De som konstant överskrider hastighetsgränsen med tio procent ökar risken för dödliga trafikolyckor med 40 till 50 procent. Försäkringsbolagens bristande underlag för en sakligt grundad premiedifferentiering utifrån skaderisk leder till att skötsamma bilister betalar för höga premier på grund av att en liten grupp genom att nonchalera regler orsakar olyckor. Hade bolagen rätt information skulle det bli större utrymme för att sänka premierna för dem som kombinerat med visad skötsamhet i trafiken vidtar aktiva säkerhetsåtgärder, exempelvis att installera alkolås. Det blir bättre för alla om trafikförsäkringen individualiserades! Det skulle gynna både laglydiga bilister och samhället i stort.