Det klart bästa sättet att få fler att resa med tåg är att minska restiderna. Det finns många sätt att göra detta, men det kanske mest spännande är att använda möjligheterna att bygga höghastighetståg mellan Sveriges större städer.
En satsning på höghastighetståg mellan Göteborg och Stockholm skulle innebära att man kan ta sig mellan städerna på två timmar. På kort tid skulle den onödiga flygtrafiken mellan städerna konkurreras ut. Samtidigt skulle det mest attraktiva alternativet också betyda en minskning av klimatutsläppen.
För att kraftigt öka resandet med tåg på personsidan måste järnvägen komma ner i restider under tre timmar mellan större städer i södra och mellersta Sverige. Då kan tåget på allvar konkurrera med flyget och bilarna på längre sträckor.
Tågen skall också gå genom de stora befolkningskoncentrationerna. För att uppnå detta måste ett basnät för mycket snabba tåg (250 km/t eller mer) byggas på sträckorna Stockholm-Östergötland-Jönköping med förgreningar till Borås-Göteborg (Götalandsbanan) respektive Helsingborg-Malmö.
På längre sikt kan även andra sträckor komma ifråga.
Knytas ihop med Ostlänken
I ett första steg är det viktigt att etablera höghastighetståg på sträckan mellan Göteborg och Stockholm. Denna sträcka består av två delar: Götalandsbanan, från Göteborg till Linköping, och Ostlänken, från Linköping till Stockholm. Det stora befolkningsunderlaget, kapacitetsbristen på befintliga banor och den redan i dag omfattande persontrafiken på Södra och Västra stambanan inklusive anslutande banor, utgör en bra grund för en sådan utbyggnad.
Ostlänken och Götalandsbanan kommer inte bara att skapa förbättrade resmöjligheter mellan Stockholm och Göteborg, utan i minst lika hög grad öka järnvägsresandet på delsträckor på stråket Östergötland-Jönköping-Borås-Göteborg och anslutande tåglinjer.
Kraven från resenärer visar att Ostlänken och Götalandsbanan bör byggas som höghastighetsbanor med en högsta tillåten hastighet på 300-350 km/tim. Det är nödvändigt att i takt med infrastrukturutbyggnaden så långt som möjligt separera snabb persontrafik från regional persontrafik och tung godstrafik för att utnyttja kapaciteten bättre och kunna hålla en hög kvalitet.
Tätare turer
Det är också viktigt att kunna hålla en hög turtäthet. Dagens turtäthet på ett tåg per timme på både Västra och Södra stambanan måste ökas för att möjliggöra en större marknadsandel för tåget. På sikt är det nödvändigt att planera för en turtäthet på fyra fjärrtåg per timme.
Dagens stora kapacitetsproblem och konkurrensen om spårens kapacitet mellan lokaltrafik, fjärrtrafik och godstrafik är väl kända.
Problemen kommer att ytterligare förvärras de närmaste åren. Om inte bankapaciteten i Syd- och Mellansverige får rejäla tillskott inom rimlig tid i form av ny infrastruktur kommer inte utbudet av tåg att ha några möjligheter att tillgodose efterfrågan.
Till viss del ser vi detta redan i dag, där fler avgångar på vissa linjer är önskvärda men omöjliga på grund av bristande bankapacitet. Även godstrafiken får stå tillbaka på grund av kapacitetsbristen, vilket hämmar utvecklingen av denna. Följden blir sämre samhällsekonomisk effektivitet, ökad flyg- och vägtrafik med och negativ miljöpåverkan.
Skjuter upp satsningar
Ett snabbt genomförande av höghastighetsbanor skulle ha en stor positiv strategisk betydelse.
Tyvärr verkar inte regeringen ha några sådana planer, i alla fall inte de närmaste tolv åren. När Banverket nyligen kom med sin plan fram till 2019 handlade det i stället om att skjuta projekt på framtiden eller helt ställa in.
En storsatsning på utbyggd järnväg är ingen utopi, det är en nödvändighet om vi vill nå målet att kraftigt minska de klimatpåverkande utsläppen. En viktig och smart pusselbit vore att satsa på höghastighetståg.
Alternativet att inte göra någonting är det dyraste eftersom kommande generationer då får stå där med en mycket dyrare nota.