Trafiken på Östersjön är intensiv. Ungefär 2 000 fartyg trafikerar Östersjöns vatten samtidigt. Väl fungerande sjöfart är en förutsättning för handel och ekonomisk tillväxt. Detta särskilt efter att forna östländer trätt in i EU och blivit än viktigare handelspartners. Den ekonomiska utvecklingen gör att sjötrafiken kommer att bli allt mer omfattande.
En konsekvens av den ökade trafiken är ytterligare påverkan på hav och kustområden. Dels påverkas djur- och växtliv i och runt Östersjön direkt av den omfattande trafiken, dels blir risken för olyckor större. Eftersom en tiondel av fartygstrafiken på Östersjön utgörs av oljetransporter ökar följaktligen också risken för stora oljeolyckor. När risken för negativa konsekvenser tilltar är det viktigt att det förebyggande arbetet för att skydda hav och kuster fungerar effektivt. Dessvärre finns här en del att önska. Till stor del består bristerna av att samarbetet mellan olika myndigheter och organisationer inte fungerar tillfredsställande.
Ett konkret exempel - utanför Gotland finns två särskilt känsliga områden; Norra Midsjöbanken och Hoburgs Bank. Enligt Världsnaturfonden är dessa några av Österjöns mest värdefulla sjöfågelområden. Sjöfartsverket tillåter i dag fartyg att passera genom dessa områden, samtidigt som Naturvårdsverket menar att all sjötrafik bör anvisas till att gå runt. Ur ett handelsperspektiv är Sjöfartsverkets ståndpunkt den mest effektiva. Ur ett miljöperspektiv är det andra alternativet förstås mer fördelaktigt.

Det är inte ovanligt att olika intressen motarbetar varandra på grund av olika myndigheters verksamhetsmål. Därför måste ansvarsfördelningen bli tydligare samtidigt som Sjöfartsverket ges tydligare riktlinjer om hur samarbete med andra myndigheter och organisationer bör hanteras. Naturvårdsverkets och Sjöfartsverkets intressekonflikt är givetvis inte den enda utmaningen. Det handlar även om att öka samarbetet mellan Räddningsverket, olika miljöorganisationer, kommuner och andra aktörer vars verksamhet ofta går hand i hand Sjöfartsverkets.

Det svenska forskningsinstitutet SSPA har på uppdrag av Räddningsverket och sjösäkerhetsprojektet Baltic Master presenterat en rapport som visar att en olycka i Östersjön med omfattande utsläpp av råolja skulle resultera i kostnader på mellan 400 och 1200 miljoner kronor för Sverige i form av förlorade turismintäkter och kostnader för sanering. Däremot är de ekologiska konsekvenserna inte medräknade. Hur kostnaderna skulle fördelas mellan de olika landskapen vid Östersjön beror på i vilken omfattning respektive landskap drabbas. Rapporten poängterar vikten av ett bra samarbete mellan myndigheter och kommuner för att förhindra ekonomisk och miljömässig förödelse.
Vare sig det handlar om förebyggande arbete för att mildra konsekvenserna av stora fartygsolyckor eller om det handlar om att arbeta för att direkt minska fartygstrafikens inverkan på känsliga områden i Östersjön, måste samarbetsproblematiken hanteras omedelbart. Traditioner och revirtänkande får inte hindra en hållbar utveckling i Östersjöområdet.

Sjöfartsverket har ett stort ansvar, men det vilar på regeringen att ge direktiv till Sjöfartsverket om hur samarbete med andra myndigheter och organisationer ska se ut.
Trafiken i Östersjön utvecklas i snabbare takt än vad enskilda myndigheter mäktar med att övervaka. Behovet av ett väl fungerande samarbete mellan berörda myndigheter blir allt tydligare. Men kraften att förändra verkar inte kunna komma inifrån. Därför krävs både påtryckningar utifrån, men framförallt tydliga direktiv uppifrån. Regeringen har här en chans att placera Sverige i täten som ett föredöme för andra länder i Östersjöregionen.