Allt det som kallas satsningar i höstbudgeten är modifieringar av tidigare satsningar. De reformer som genomförs förskjuter dessutom kostnader från industrin till hushållen, investeringar från hela Sverige till Stockholm och skapar lönsamhet för storskalighet framför småskalighet.

Satsningen på hållbara städer är en smalare och sämre budgeterad variant på KLIMP, som avvecklas 2010 tillsammans med stödet för energieffektivisering i offentliga. Stödet för konvertering från elvärme minskar, vilket gör att insatserna för miljöanpassning av befintliga hus blir närmast obefintligt, helt i linje med att målet att samhällsbyggnad ska ske utifrån hållbar social, ekonomisk och ekologisk ändrats ett rent tillväxtmål. Regeringen fokuserar helt på att i projektform experimentera med ny teknik, men ingenting på att förbättra standard eller dra lärdomar från de tidigare projekt som genomförts. Självklart motsätter sig inte Miljöpartiet att denna satsning som innebär att 340 miljoner kronor ska satsas på integrerade lösningar för vatten, energi och avlopp. Men vad gäller klimatpåverkan är det på sin höjd ett dåligt skämt om det ska vägas mot att regeringen vill satsa 25 miljarder på att bygga Förbifart Stockholm, en satsning kommer innebära en trafikökning på 44 procent och kraftigt ökade utsläpp av klimatpåverkande gaser. Dessutom finansieras denna "nysatsning" genom neddragning av anslagen på naturvården.

En kilometer spårväg kostar i genomsnitt cirka 50 miljoner kronor att bygga, jämfört med Förbifarten som beräknas kosta 1 miljard per kilometer. För 25 miljarder kronor skulle man alltså få 50 mil spårväg, vilket skulle räcka för både Stockholms, Göteborgs och Malmös behov. Detta ska jämföras med 2,5 mil motorväg. Regeringen låter angelägna investeringar över hela landet stå tillbaka för ett prestigeprojekt i Stockholm.

Kollektivtrafiken offras till förmån för högre reseavdrag på bil och ökade kostnader på busstrafiken med 250 miljoner. Ännu högre biljettpriser gör kollektivtrafiken mindre konkurrenskraftig mot privatbilism. Fler linjer i glesbygd riskerar att dras in. Varför inte gynna kollektivtrafiken? Varför allt till privatbilismen? Satsningar på kollektivtrafik verkar vara som bortglömt.

På energisidan görs en förskjutning av kostnader från industrin till hushållen. Ett kilo koldioxid från en oljevärmd villa kommer kosta över en krona i skatt. En fabrik som värms med olja får betala 21 öre och ett oljeeldat värmeverk 7 öre. De som har lättast att minska utsläppen får svagast incitament. De ger även en tydlig signal om att det är fritt fram för mer fossilgas och belönar därmed bland annat E-ons fossilgassatsning i Malmö.

Regeringen lägger även stor energi på att de se till att de miljöåtgärder som görs inte ska få utslag. Ett exempel är att man ger tillbaka el- och bränsleskatterna till jord- och skogsbruket på ett sätt som främst gynnar storbönder och de som slösar. Detta minskar jordbrukets incitament att dra ner på utsläppen. Samtidigt nedrustas skyddet av biologisk mångfald i skog och mark och ansvaret läggs över på markägarna.

Om centerpartisterna hade finansministerns öra skulle väl fler av de reformer de talat väl om finnas med i budgeten? Carlgren har talat om behovet av kilometerskatt på tunga fordon, men de åtgärder regeringen gör riktar sig främst mot privatbilism. Torstensson pratar om satsningar i hela landet, men presenterar motorväg i Stockholm. Olofsson talar om svensk miljöteknik, men gör ingenting för att de tekniska lösningar som är prövade och startklara görs till standard. De centerpartister som kallar detta en seger måste var desperata.