Carl Cederschiölds inlägg på SvD Brännpunkt 20/11 är ett litet retoriskt mästerstycke. Han försöker genomföra ett motorvägsbygge för 25 miljarder som skulle öka både biltrafiken och koldioxidutsläppen, och han försöker göra det med en plädering vars logiska följd är att denna motorväg inte bör byggas.
Cederschiöld talar mångordigt och väl om subventioner för miljöbilar. Men det centrala i direktivet för hans utredning är att ?genomföra en förhandling om Stockholms läns infrastruktur i syfte att åstadkomma en samlad trafiklösning för förbättrade förutsättningar att uppnå en förbättrad miljö och tillväxt i landet och i Stockholmsregionen?.
Cederschiölds prat om koldioxidproblemet är alltså bara en liten rad små blomkrukor vid asfaltens sida.
Låt oss gå till problemets kärna. Cederschiöld påstår att hans motorväg är en grundbult för regionens framtida struktur.
Det är inte sant. Däremot är motorvägen ett grundskott i klimatmålen.
Själva namnet på vägen, Förbifart Stockholm, är tom marknadsföring, den borde heta Infart Stockholm i stället.
De beräkningar som finns visar att 75 procent av trafiken på leden kommer att ha start och/eller mål i innerstaden. Motorvägen bidrar alltså till ökad belastning på det begränsade trafikutrymme som finns innanför tullarna.
Den sanning som trängselavgifterna avslöjade är att mängden biltrafik inte är en given storhet. Den ökar eller minskar som följd av en mängd enskilda beslut hos invånarna.
När Södra länken byggdes ledde det till en snabb ökning av biltrafiken. Detsamma kommer att ske om man bygger den motorväg Cederschiöld pläderar för genom att prata om annat.
Man kan inte få folk att äta färre hamburgare genom att öppna hamburgerrestauranger och man kan inte nå klimatmålen genom att bygga motorvägar.
97 procent av alla transporter i Sverige drivs med fossila drivmedel. Det vore ytterst oansvarigt att anslå medel för att ytterligare vidga kapaciteten för klimatförstörande transporter.
Cederschiöld bör få bakläxa. Staten bör investera i spår för godståg, X2000, pendeltåg, tunnelbana och spårvagnar.
Då kan vi se våra barnbarn i ögonen och säga att vi gjorde mycket för att rädda världen |
