Klimatfrågan har blivit mycket viktigare i relation till andra politiska frågor jämfört med innan valet 2006 och dessförinnan. Flera undersökningar har visat att människor har en negativ attityd till bränsleskatter, men en väsentligt mer positiv inställning till klimatavgifter.

Mot bakgrund av allt mer alarmerande fakta om klimatförändringarna finns det nu sannolikt goda möjligheter att få en stor acceptans för tuffa åtgärder om dessa kan antas vara effektiva för att motverka klimathotet.

Nuvarande skatter och andra ekonomiska styrmedel som har bäring på klimatet är tämligen svåra att överblicka både för oss som dagligen är verksamma inom politiken och bland folk i allmänhet. De styrmedel som används idag är så svaga att de inte ens förmår att minska ökningen av växthusgaser inom transportområdet, än mindre att lyckas komma till de klimatmål riksdagen har satt upp. 50 öre eller en krona extra per liter bensin, som i Miljöpartiets förra budgetmotion, lär inte ändra på detta faktum.

Miljöpartiet har ett mycket stort förtroende i klimatfrågan. Omgivningen förväntar sig med rätta att vi har förslag till ekonomiska styrmedel som leder till att klimatmålen nås. Så är tyvärr inte fallet i dag. Det har förvisso inget annat parti heller, men det är Miljöpartiet som väntas gå före och som andra partier förhåller sig till när det gäller miljöskatter. Därför är det hög tid att partiet samlar sig till en trovärdig lösning.

Mitt förslag är att helt ändra grunden för beskattningen av fossila drivmedel (och bränslen). De uppsatta klimatmålen bör vara utgångspunkten och utifrån dem bör det räknas ut hur många liter bensin, diesel etcetera som maximalt bör säljas per år/kvartal/dag. Skattesatsen kan då sättas för att nå de minskningsmål som satts upp. Låt säga att riksdagen reviderar skattesatsen två gånger per år. Har minskningen av försålda drivmedel varit för stor (om den kan vara det) bör klimatskattesatsen sänkas och tvärtom. Beträffande övriga ekonomiska styrmedel bör det rensas så mycket som möjligt för att klimatskatten ska få maximal styrningseffekt.

Jag tänker mig dock att trängselskatter finns i Stockholm, Göteborg, Malmö och alla kommuner som vill ha sådana för att få intäkter till den lokala kollektivtrafiken. Det är rimligt att storstadsbor får betala mer för sin bilkörning eftersom de till skillnad från glesbygdsbor oftast kan åka kollektivt i stället.

Svenska Petroleum Institutet kan leverera dagliga uppgifter som kan förmedlas i TV för att ge en omedelbar återkoppling så att alla kan se om klimatpolitiken får förväntad effekt.

Det behövs ett nytt kraftfullt styrmedel för att försöka avvärja klimatkatastrofen. Och detta styrmedel måste kunna kommuniceras med medborgarna i allmänhet.